For tårer og klager og anden art af sønderknuselse, som vi andre sætter så højt, har de danske i den grad afsky, at man hverken har lov til at græde over sine synder, eller over sine kære afdøde. (Adam af Bremen: De Hamborgske ærkebispers krønike)
The fable was well known in Ancient Greece; Athenaeus records that Hieronymus of Rhodes, in his Historical Notes, quoted an epigram of Sophocles against Euripides that parodied the story of Helios and Boreas.[2] It related how Sophocles had his cloak stolen by a boy to whom he had made love. Euripides joked that he had had that boy too, and it did not cost him anything. Sophocles´ reply satirises the adulteries of Euripides: "It was the Sun, and not a boy, whose heat stripped me naked; as for you, Euripides, when you were kissing someone else´s wife the North Wind screwed you. You are unwise, you who sow in another´s field, to accuse Eros of being a snatch-thief."
ellauri025.html on line 183: Glassbil är rörelse! Vänligen rabattkuponger och komma ta en titt på.
ellauri025.html on line 730: 1698 Aug. 7: "2. Samma dag angaffs klockaren Ambros Hansson för det han S.Jacobi dag under predijkan haar morlat och sachta talat, utom at nogon kunde förstå ell. Höra hwad han sade; item när han gått med hofwen och skulle den ifrån sig leggia i Sakristian, haar han snafwat på törskelen. Klockaren Ambros Hansson ursächtade sig, sägandes sådant intet wara skedt aff dryckenskap, utan huwudswagheet som honom påkommit, aff den siukdom, som han kort tillförene warit beswärat utaff, hwilket somblige närwarande bewitnade; hwarföre stältes till honom en allfwarsam förmaning at taga sig grannerligen tillwara för hwarjehande förargelser, hwilket han ock utloffwade." (Se originaltext från 1698 HÄR.)
ellauri028.html on line 198: Apparently man is a selfish prick that can't think for himself and relies on "outside influences". He is a chameleon. He is nothing but a mere machine. Well, at least according to Twain. Man is a fraud and only lives for himself. He is really driving home this point that everyone is selfish and acts out of selfish needs (big surprise?), even if viewed (publicly and personally) as a self-sacrificing person. My question is; who cares? If the end result is the same, what does the actions matter. Let's say, saving a woman from a burning house. Twain says you do this out of making yourself feel good and avoiding the pain of not saving the woman, nothing else; the woman comes second to your own need of feeling good. But regardless of how it makes you feel, you still saved the woman in the end. The good is still done, even though you did it for yourself. Forget how the action was achieved. What does it matter if we refer to this as "self sacrificing" or "selfishness". Answer me this question, Twain! THE ACTION REMAINS THE SAME!!!.... I feel this must have been written during a time when everyone was going around smugly proclaiming to be self-sacrificing do-gooders and self-proclaimed religious nuts while really being shitty people; which had to be the most annoying thing ever. I guess it feels a bit outdated and I think people who naively go around claiming that they are "self-sacrificing do-gooders" are simply laughed at in our post modern times as smug assholes who need to get off their high horse (high horse? who owns a fucking horse nowadays, anyways?). I feel it is pretty accepted now that those who do good are doing them for their own selfish gains and the view of acceptance by others, at least I think this is the case. I don't know cause I don't know do-gooders, everyone I know (including myself) are dicks and more concerned with their celluar phones and creating social dating websites on the internet in vain attempts to pick up chicks only to drink alone and desperately spend several hours harassing women on social dating sites until one, out of pity, decides to respond to your 50 private messages, which then they foolishly decides to set up a date with you; only for you to be disappointed and stood up; which results in more drinking and paying a "dancer" to give you a hand job behind the goodwill on a Saturday night....
ellauri029.html on line 413: What else is new? Tätähän se on ollut aina, ja Mandeville 1700-luvulla
ellauri031.html on line 62: Det är hårt att tro men den lilla flickan Inger är 14 år! Hon måste ha något på tok i huvet sitt. Syster Olga (8 år) är en annan skit, väldigt lik Riitta, har ett fasligt sjå at bestämma vem som får komma till hennes kalas och vem ska lämnas ut. De lilla gräddarslena håller på och behandlar tjänstefolk som rosk. De små gästerna pickar på varann just som vuxna höns. "Min farmor dog i förra veckan, avbröt Lisbet och nu blev det tyst, för ingen av de andra hade en död farmor att skryta med.". Barnen dansade och en Ulla föll, och började gråta. De andra sjöng: "Ja det var bra att du inte var av glas för då lilla vän hade du gått i kras." Vad för helvetes smörja är denna bok? Yrandet fortsätter. Ulla var så stött att hon for och åt upp marsipanet på födelsekakan. Nu var Ingers och Olgas mor mycket mycket arg, den fina kakan var ju kalasets huvudsak. Inger tänkte att det inte var rättvist at Ulla skulle slippa undan så lätt, och inbillade hos Ulla att hon skulle dö av marsipanet. Ulla röt och Inger var så nöjd så nöjd. Vilken uppfinningsrik liten tös! En riktig liten Qvisling! Det värsta var at Ulla inte skämdes alls.
ellauri031.html on line 153: Det här har stor betydelse när beväringar har befälsrätt över varandra. Det händer sällan att en avdelning utan vidare lyder en jägare som är äldst i avdelningen. Samma avdelning lyder en undersergeant, i alla andra avseenden lika jämställd med dem, men som bär vinklar på uniformen. Enligth reglemente har båda likadan befälsrätt,men endast den senare har auktoritet.
ellauri031.html on line 155: Språket i armén har just samma användning som uniformen. Det är inte bara på grund av brist pä fantasi att stampersonalen och underbefälet jämt och ständigt använder exakt de samma orden och uttrycksformlerna. Det är också ett sätt at ge ordern institutionell betydelse. Det är armén som ger order genom en förmans mun. Underordnad blir konditionerad att lyda reflexartigt, utan att tänka. För detta ändamål är det viktigt att använda de rätta ordern. En hund som har lärt sig att sitta på kommandot "sitt!" gör inget om någon ber den slå sig ner, eller ta plats.
ellauri031.html on line 159: Dessa iakttagelser - det begränsade totalordförrådet och det ökande antalet lån från finskan - vittnar om hur svårt det är att upprätthålla en självständig språkform i en så liten sammanslutning som det enda svenskatalande truppförbandet i landet. Också den omständigheten att en icke obetydlig del av beväringarna numera är tvåspråkiga eller tom helt och hållet finskspråkiga har sin verkan.
ellauri031.html on line 161: Vad handlar Dragsviks slang om? I detta avseende kan man göra några allmänna iakttagelser: slangbenämningar för det mesta för viktiga föremål, människogrupper, platser och aktiviteter. Jag har räknat bland mina ca 100 slangord 23 namn av föremål (tex blåpitt 'smällpatron', cha-cha 'stridsbälte', dagatätchi 'dagtäcke', knaku 'knäckebröd', ludiskuffare 'skinnmössa, mullibok 'blå anteckningsbok', permischan 'permissionsuniform', pisisträtchi 'RUoSk elevband'); 31 benämningar av människor (tex gurka 'GrKist', gummipitt 'nylänning', krycka 'underhållskompanist eller befriad', lingonpitt 'artillerist', mink 'ny gruppchef', pampusch 'österbottning', pngvin 'lustigkurre', tryckpåsa '11 månaders karl', yrboll 'dumbom'), och 20 benämningar av plats eller aktivitet (tex bordell 'förvirring', civail 'det civila', kvällsare 'kvällspermission', pampas 'Österbotten', rumba 'extra övning', turbo 'arméns tvättanordning', väijy 'vakt').
ellauri031.html on line 456: Namnet Trollhättan kommer från själva fallet eller möjligen ett litet berg som finns i Trollhättefallen. De tidigaste namnen för området: Stora Edet, Eidar, Trollhättan och Stranna. Trollhättan hade dels en strategisk betydelse vid landsvägen mellan Västergötland och Norge och dels en näringspolitisk betydelse för sjöfarten till och från Vänern. Öster om Trollhättefallen syns ännu idag spåren av Dragrännor, rännor invändigt beklädda med lera där båtar drogs förbi fallen. Det tidigaste dokumentet som nämner att båtar dragits förbi Trollhättan är Harald Hårdrådes saga, som anger att vintern 1063/1064 drog norska flottan förbi fallen i Göta älv och seglade in i Vänern.
ellauri031.html on line 467: 1905 köper staten Trollhätte Kanal AB och ombildar det till ett statligt verk Kungliga vattenfallsstyrelsen, som sedermera kom att bli statliga Vattenfall. 1907 påbörjas byggnationen av Olidans kraftstation som stod färdig 1914.
ellauri031.html on line 470: Statens vattenfallsverk, tidigare Kungliga Vattenfallsstyrelsen, var 1909-1992 ett svensktågoä statligt affärsverk.
ellauri031.html on line 471: Kungliga Vattenfallsstyrelsen bildades 1909 efter ett riksdagsbeslut ur Trollhätte kanal- och vattenverk under namnet Kungliga Vattenfallsstyrelsen. De första vattenkraftverken låg i Trollhättan (Olidan 1910) i Göta älv, Porjus (1915) i Lule älv och Älvkarleby (1915) i Dalälven.
ellauri031.html on line 787: Emanuel Tollefsen-Minos (født 11. juni 1925 i Luvungi i Belgisk Kongo, nå DR Kongo, død 15. november 2014 i Oslo) var en norsk teolog og forkynner tilknyttet den norske pinsebevegelsen. Han hadde veldig store ører.
ellauri031.html on line 789: Hans far var gresk, hans mor av egyptisk opprinnelse. Han ble som liten adoptert av den norske miljonærfamilien Gunnerius Tollefsen, og han kom til Norge i 1930, som et av de første adoptivbarn, fra et land utenfor Norden. Minos hadde sin frelsesopplevelse allerede som fireåring og begynte å preke i Dals-Ed i Sverige ved femårsalderen. Da han var sju år hadde han lest hele Bibelen.
ellauri031.html on line 792: Hele livet var han en aktiv predikant, særlig i pinsebevegelsen. Han virket særlig i Norge og Sverige. Han har blitt omtalt som «Nordens Billy Graham», og omtales som høyt verdsatt. Minos markerte seg også som abortmotstander.
ellauri031.html on line 794: Minos trodde på profetiske syn og budskap. Dette var ofte tema i hans forkynnelse. Selv hevder Minos å ha fått flere profetier. Den kanskje mest kjente profetien Minos har formidlet, er en han skrev ned, og som ble gitt ham av en eldre kvinne fra Valdres. Minos er videre kjent for sin profeti om jernmalmen som kommer tilbake i form av krigsskip og skyter byen i biter. Denne profetien påsto han ble gitt ham mens han var en ung gutt, antageligvis i 1937. Byen var Narvik.
ellauri034.html on line 372: "Försvinner skatteunderlaget ska vi rika plocka fram motorsågarna och möblera om inom den kraschande välfärden, som var en satans dålig idé att börja med. Om bara förra regeringen hade haft tid at genomföra den skapande förödelse i hälsovården den planerade, skulle nu den här pandemin vara så mycket lönsammare. Då ekonomin trillar ner till källarnivåer tar de svagaste smällen, det skall vi välmående nog se till."
ellauri039.html on line 525: The laws are still a bit sticky and buracracy is an annoying and painfully slow process. However Finland has the capacity for change that I don´t really see elsewhere. I respect that in Finland.
ellauri040.html on line 329: The earliest will vaguely remember the 20th century, little affinity (mental age factor) or no memory of September 11th 2001, and the last golden years of TV animations in the western world, in Asia and elsewhere, Rise in standard of living, exposure to Computer and Internet and grow up in the reduction in moral, traditional values.
ellauri042.html on line 475: Blendstrups sprogsnilde og nænsomme registreringer gør Gud taler ud til en latterforløsende beretning om et svigefuldt, grænseoverskridende overmenneske, som dog også leverer et stort engagement og nærvær i livet og sin familie. Og kan bogen ikke læses som et opgør eller en forsoning, kan den i stedet forstås som et forsøg på at videreføre arven efter faren eller måske endda at levendegøre ham post mortem ved at lade ham låne sønnens stemme. I en af romanens afsluttende scener, hvor faderen som en følge af sygdommen har mistet stemmen, assisterer sønnen Jens ham ved at lade ham låne sin egen. Faren har skrevet en tale til en familiefest, og Jens stiller sig bag ham med et lagen over hovedet og læser talen højt, imiterende farens stemme, og imens sidder faren på sin stol og mimer med. Romanen ligner en videreførelse af dette eksperiment, hvor Jens iklæder sig nogle sproglige gevandter, der tillader ham at agere sin fars stemme. Og arven efter faren kommer stærkt til udtryk i Jens’ finurlige fikumdikken rundt med sproget.
ellauri042.html on line 774: Josef Mengele ([ˈjoːzɛf ˈmɛŋələ] ( lyssna)), även känd som Dödsängeln (tyska Todesengel) och Den vita ängeln (tyska Der weiße Engel), född 16 mars 1911 i Günzburg, död 7 februari 1979 i Bertioga i delstaten São Paulo i Brasilien, var en tysk nazistisk läkare, humangenetiker och människorättsbrottsling. Mengele är mest känd för sin verksamhet i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau, där han företog pseudovetenskapliga experiment på bland annat tvillingar och dvärgväxta.
ellauri042.html on line 924: Nothing else is. Ei mitään muuta oo.
ellauri042.html on line 975: The last sestet presents a turn, commonly referred as volta, in the poem. The lyrical voice presents god God as a jealous lover who fears that he/she will be tempted away by someone or something else. The ninth line questions this figure (“But why should I beg more love, whenas thou”). Furthermore, there is a romantic imagery to express how the lyrical voice feels about the figure of God (“whenas thou/Dost woo my soul”). God’s interest in the lyrical voice is referred as a “fear” and as “tender” because of the possibility of the lyrical voice being tempted by the “devil” or by “flesh”.
ellauri045.html on line 326: Same difference. The film made $2.8 million in the US and Canada and $1.0 million elsewhere resulting in a profit of $1.5 million. The Canadian Department of National Defense named it the best film of 1943. Rotten Tomatoes rates Saroyan 80 percent fresh.
ellauri046.html on line 513: Hvorledes lader det sig nu forklare, at Dagbogen har faaet et sadant digterisk Anströg? Svaret herpaa er ikke vanskeligt, det lader sig forklare af den digteriske Natur, der er i ham, der, om man saa vi, ikke er riig nok, om man saa vil, ikke fattig nok til at adskille Poesi og Virkelighed fra hinanden. Det Poetiske var det Mere, han selv bragte med sig. Dette Mere var det Poetiske han nöd i Verklighedens poetiske Situation ; dette tog han atter tilbage i Form av digterisk Reflexion. Det var den anden Nydelse, og Nydelse var hele hans Liv beregnet paa.
ellauri046.html on line 548: Saasnart nemlig Personligheden i Fortvivelsen har fundet sig selv, absolut har valgt sig selv, har angret dig selv, saa har han sig selv som Opgave under et evigt Ansvar, og saaledes er Pligten sat i sin Absoluthed.
ellauri046.html on line 587: Balles Lærebog er en populære betegnelse for en udgave af Luthers Lille Katekismus med forklaringer, som biskop Nicolai Edinger Balle (1744-1816) udgav i 1791 med titlen Lærebog i den evangelisk christelige Religion til brug for alle skoler i Danmark til afløsning for Pontoppidans Forklaring af Erik Pontoppidan den yngre. I 1849 blev den delvist afløst af biskop Balslevs (1805-1895) Luthers Katekismus med en kort Forklaring; men de to var indtil 1856 de eneste autoriserede til anvendelse i skolen.
ellauri046.html on line 589: Brugen af Balles Lærebog vakte en del modstand, hvor det særligt blandt De Stærke Jyder mellem Horsens og Vejle, hvor der var tale om deciderede "lærebogskampe" i Korning Sogn 1812-1820 og i Øster Snede Sogn 1830-1847 i forbindelse med de gudelige vækkelser. Et resultat af striden blev, at man fra 1839 tillod De Stærke Jyder selv at sørge for undervisningen af deres børn. I årene herefter blev der oprettet flere friskoler på denne baggrund.
ellauri046.html on line 591: De stærke jyder var en kristen vækkelsesbevægelse i 1700- og 1800-tallet. De stærke jyder var den første folkelige vækkelsesbevægelse i Danmark. Bevægelsen havde sin oprindelse i området mellem Horsens og Vejle i Jylland omkring byerne Hedensted og Løsning. Blandt de stærke jyder var både gårdejere, husmænd, håndværkere og tjenestefolk. Navnet De stærke jyder fik de først senere. De kaldte sig selv De opvakte.
ellauri046.html on line 593: Vækkelsesbevægelsen var en modreaktion på de store ændringer i oplysningstiden. I Danmark begyndte udskiftningerne på landet, skole- og kirkereformer blev sat i gang, og censur blev afskaffet.
ellauri046.html on line 595: De stærke jyder tog afstand fra en række fornyelser. De protesterede f.eks., da Balles lærebog fra 1791 skulle indføres i skolen og til konfirmationsforberedelsen. De gik også mod den nye evangelisk-kristelige salmebog. De anså både den nye lærebog og den nye salmebog som udtryk for en kristendomsforståelse, der var langt fra bibelsk eller luthersk kristendom. I deres forsamlinger (de såkaldte konventikler) læste de fortsat de gamle andagtsbøger og sang efter Brorsons salmebog. De ønskede at beholde Kingos salmebog i kirken og Pontoppidans Sandhed til gudfrygtighed i skolen.
ellauri046.html on line 599: De stærke jyder havde rødder i både den lutherske ortodoksi og den danske pietisme. Dette blev kaldt for dobbelt oprindelse. Bevægelsen blev i løbet af tiden kritiseret af både herrnhuterne i Christiansfeld, som mente, at de ikke var inderlige og glade nok, og af grundtvigianerne, som fandt dem for snævre. De stærke jyder blev med tiden en del af Indre Mission.
ellauri046.html on line 617:
"Bogens titel er umiddelbart appeli al sin kategoriskhed, men værket selv, især dets første del, er faktisk en langstrakt labyrint bestående af meget forskellige tekster, som de færreste formentligt læser i umiddelbar forlængelse af hinanden, men springer frem og tilbage imellem, hvad jeg sådan set også vil anbefale, ellers risikerer man bare at tabe pusten," siger Joakim Garff, før han selv kaster sig ud i en hæsblæsende sætningssolo om den komplicerede komposition i første del af "Enten-Eller".
Du, hvad Følelse angaaer, er det mest jaloux Menneske, jeg kjender.
Narsistit on turhamaisia ja mustasukkasia. Söde kiertää kuin kissa kuumaa puuroa omaa pikku salaisuuttansa, jonka takia se ei mennyt naimisiin. Se oli joko kaappihomous tai sit kykenemättömyys tai molemmat, lyön vetoa.
en Forbindelse, som den Saladin sluttede med de Christne paa ti Aar, ti Maaneder, ti Uger, ti Dage og ti Minutter?
A relatively small team of perhaps 50 people or fewer was led by a smaller cadre which probably included several lawyers and most definitely included tech experts. The smaller cadre formed some time around the impeachment and carefully recruited point people over the course of the following months. Working like terror cells, they would need to keep point people unaware of who else was in on the conspiracy, to protect plausible deniability as much as possible. They had to have at least one conspirator in the elections offices of key swing states. It wouldn’t need to be a high-profile elected official, and would no doubt be better if it were some nameless person that few people noticed or would suspect.
Chapter one. What? Where else would you start? According to every publisher and agent I’ve met, most novels really start on chapter three or four. The first few chapters are all set-up or backstory which would improve the novel by being deleted. This kinda guys fast forward over porn film beginnings to the first blow job or insertion. Best improvement would be to scrap the whole book. Plus its author.
ellauri145.html on line 1059: elsevier.com/en/publications/prayer-and-parody-in-rimbauds-dévotion-3">This paper offers a detailed reading of Rimbaud´ s "obscure" prose pom "Dévotion" from the Illuminations. The reading is based on the central principle that the text is modelled on the form of devotional prayer, a model that Rimbaud adopts only to parody it and transgress against it. Kaikki lukijat on yhtä mieltä että tää on Rimbaudin sepustuxista sekopäisin. Vaik kyllä se aina varoo olemasta selväsanainen, se on epädekadenttia. R. is extremely fond of mystifying his readers.
ellauri145.html on line 1225: Sofi Oxanen odottaa lasta Aku Louhimieheltä. Tack Aku för en otroligt FIN fittupplevelse! Laura Malmivaaran tyttäret antoivat tälle suoraa palautetta, kun äiti päkisti kirjan Vaiti – Laura päätti kuitenkin pysyä kovana, kun ex-puoliso joutui pyllyn silmään. Kolme vuotta sitten Laura Malmivaara pääsi onnekkaasti keskelle metoo-kohua. Toisella puolen seisoivat näyttelijäkollegat yhdessä rintamassa. Vazapuolella oli Lauran ex-puoliso ja lasten isä, eklottava Aku paskapökäle. – Oli rasittavaa mutta ihanaa olla siinä paineiden ja kameroiden ristitulessa.
ellauri146.html on line 282: Inspirerad av den storslagna schweiziska naturen [värdeömdöme] skrev Klopstock här en rad oden, som visar fram mot en ny epok i tysk litteratur. Hans rykte spred sig, när Fredrik V av Danmark erbjöd honom 400 thaler årligen, för att han skulle fullborda Messias, och 1751 flyttade han till Köpenhamn, där han sedan med undantag för ett avbrott 1758-63, stannade till 1771. Först 1773 var Messias färdigt, det verk, som vid sidan av Oden (1771) grundlade Klopstocks berömmelse. Den breda publiken, liksom författaren fostrad i pietismen, läste Messias mera som en religiös uppbyggelsebok; de litterärt bildade greps dessutom av den formella djärvheten, den patetiska tonen och den bildrika, om än föga konkreta diktionen.[hela meningen är åt helvete] Även utanför Tyskland spred sig intresset för Klopstock. I Sverige påverkade han Thomas Thorild och Bengt Lidner (n.h.)
ellauri146.html on line 284: Stor betydelse för den litterära utvecklingen hade Klopstock även genom sin "barpoesi", det vill säga oden och dramer som förhärligade den germanska draftbirran. Formellt står dessa verk, som bland annat försökte ersätta klassisk mytologi med en germaniserad nordisk under inflytande av James Macpherson och Ossians sånger. Genom sin höga självkänsla och föga uppfattning om diktarens kall, framlagd bland annat i Die deutsche Gelehrtenpublik (1784), bidrog Klopstock kraftigt till att höja självaktningen hos diktkonstens utövare. Bland de många utgåvorna av Klopstocks verk märks en praktupplaga i 7 band (1798-1809) och Sämmtliche Werke i 21 band (123-39). Präktiga böcker, ser fina ut i bokregalen!
ellauri146.html on line 644: Edgar Allan Poe vigorously denounced the Jeffersonian ideal of democracy. He had no sympathy with abstract political notions such as those which had produced liberal republican theory in America and elsewhere. Like Edmund Burke, Poe was highly suspicious of the “well-constructed Republic.”
ellauri146.html on line 662: “I am a Virginian,” declared Poe; and “the distinguishing features of Virginian character at present-features of a marked nature—not elsewhere to be met with in America-and evidently akin to that chivalry which denoted the Cavalier—can be in no manner so well accounted for as by considering them the debris of a devoted loyalty.” Poe’s Virginia background may or may not have rendered him typically American, but it seems reasonable to think that it fostered in him a Virginian Anglo-American attitude as opposed to an Anglophobic Americanism so common at that time in New England.
ellauri146.html on line 683: All this, Poe added, is an “evil growing out of our republican institutions.” In “Some Words with a Mummy,” in “Mellonta Tauta” and in other tales, Poe vigorously denounced the Jeffersonian ideal of democracy. He had no sympathy with abstract political notions such as those which, after Locke, had produced liberal republican theory in America and elsewhere. Though lacking the scope and political understanding of Burke, Poe was, like Burke, highly suspicious of the “well-constructed Republic.”
ellauri147.html on line 268: For the week of October 5, 2020, Emily in Paris reached the top ten list of most watched streaming shows per Nielsen. On May 3, 2021, Netflix revealed that the series has been watched by 58 million of households in the month after its debut. The Series remained in UK top 10 list for 40 consecutive days after its release.
ellauri150.html on line 476: The film's final onscreen writing credits created controversy when, in October 1959, the Writers Guild of America (WGA) awarded Tunberg sole screenplay credit, despite the objections of the film's director, William Wyler, who, in the film's commemorative booklet and elsewhere, claimed that Christopher Fry was more responsible than any other writer for the final screenplay. In response to Wyler's public outcries against their ruling, the WGA took out trade paper ads on November 20, 1959 in which they issued a statement reading, in part, "the unanimous decision of the three judges was that the sole screenplay credit was awarded to Karl Tunberg...The record shows the following: 1. Karl Tunberg is the only writer who has ever written a complete screenplay on Ben-Hur; 2. Karl Tunberg continued to contribute materials throughout the actual filming, and this material is incorporated in the final picture; and 3. Karl Tunberg alone did the necessary rewriting during the four months of retakes and added scenes. Mr. Christopher Fry himself was fully informed of the proceedings of the Guild. He has made it absolutely clear that he did not want to protest the decision of the Guild."
ellauri150.html on line 683: These are they in very truth who, as the sacred text bears witness, defile the flesh, and despise dominion, and blaspheme majesty. They leave nothing scathless or uninjured of that which human and divine laws alike have wisely ordained to ensure the preservation and honor of life. From the heads of States to whom, as the Apostle admonishes, all owe submission, and on whom the rights of authority are bestowed by God Himself, these sectaries withhold obedience and preach up the perfect equality of all men in regard to rights alike and duties. The natural union of man and woman, which is held sacred even among barbarous nations, they hold in scorn; and its bond, whereby family life is chiefly maintained, they slacken, or else yield up to the sway of lust.
ellauri150.html on line 701: Now, how do we know right from wrong? Well that's easy - just follow the law. But who's law? God's Law! So we are free to obey the law! In fact, We MUST be free, how else can God punish us, instead of shutting us in a pen, or lunatic asylum?
ellauri151.html on line 616: of the word. Its meaning is not something else, some object to which it
ellauri151.html on line 619: be something else which may not be known. It does not carry its
ellauri155.html on line 765: He does so by warning his readers not to make anything else but God’s will their ultimate trust.
ellauri156.html on line 275: The answer comes to David in the form of a question. I take it that no one else actually saw this woman, but only David. The identification of this woman depends then upon David's description of her age, appearance, and location, and no one could be absolutely certain whether this is the woman or not -- except for David, of course, who would recognize her.
ellauri156.html on line 423: As a result, a drought hits Israel. David's and Bathsheba's baby dies. Nathan returns to tell David that God is displeased with his sin. Dog wants to see better ones, with more pizzazz. Or else he will not die as the law demands, but he will be punished through misfortune in his family. David takes responsibility but insists Bathsheba is blameless. But the people want Bathsheba killed. The crowd shouts: No, we want Barabbas! David makes plans to save Bathsheba, but she tells David she is not blameless. She has continued seeing Uriah on the side. (The reports of his demise were premature.) They are both at fault. David is reminded of the Lord and quotes Psalm 23 as he plays his harp. (A nice musical interlude in an otherwise numbing show whose spoiler is long since spoiled.)
ellauri156.html on line 539: His One Sin: The rabbis agree that Abner deserved this violent death, though opinions differ concerning the exact nature of the sin that entailed so dire a punishment on one who was, on the whole, considered a "righteous man" (Gen. R. lxxxii. 4). Some reproach him that he did not use his influence with Saul to prevent him from murdering the priests of Nob (Yer. Peah, i. 16a; Lev. R. xxvi. 2; Sanh. 20a)—convinced as he was of the innocence of the priests and of the propriety of their conduct toward David, Abner holding that as leader of the army David was privileged to avail himself of the Urine and Thumbeline (I Sam. xxii. 9-19). Instead of contenting himself with passive resistance to Saul's command to murder the priests (Yalḳ., Sam. 131), Abner ought to have tried to restrain the king by the balls. Others maintain that Abner did make such an attempt, but in vain (Saul had not enough to get a proper hold of), and that his one sin consisted in that he delayed the beginning of David's reign over Israel by fighting him after Saul's death for two years and a half (Sanh. l.c.). Others, again, while excusing him for this—in view of a tradition founded on Gen. xlix. 27, according to which there were to be two kings of the house of Benjamin—blame Abner for having prevented a reconciliation between Saul and David on the occasion when the latter, in holding on to the skirt of Saul's robe (I Sam. xxiv. 11), showed how unfounded was the king's mistrust of him, seeing Saul had no balls to speak of. Old Saul was inclined to be happy with a pacifier; but Abner, representing to him that the naked David might have found a piece of garment anywhere — even just a piece of sackcloth caught on a thorn — prevented the reconciliation (Yer. Peah, l.c., Lev. R. l.c., and elsewhere). Moreover, it was wrong of Abner to permit Israelitish youths to kill one another for sport (II Sam. ii. 14-16). No reproach, however, attaches to him for the death of Asahel, since Abner killed him in self-defense (Sanh. 49a).
ellauri156.html on line 709: I hope I am not guilty of attempting to make this story “walk on all fours” when I stress the same thing the story does -- that there is a very warm and loving relationship between the rich man and the poor man's “pet lamb.” It really tasted great! Considered along with everything else we read about Uriah and Bathsheba and David, I must conclude that the author is making it very clear that Uriah and Bathsheba dearly loved each other. Anyway, who cares this way or that, it was his lamb. When David “took” this woman to his bedroom that fateful night, and then as his wife after the murder of Uriah, he took her from the man she loved. Bathsheba and Uriah were devoted to each other, which adds further weight to the arguments for her not being a willing participant in David's sins. It also emphasizes the character of Uriah, who is so near to his wife, who is being urged by the king to go to her, and yet who refuses to do so out of principle.
ellauri159.html on line 587:
Feodorovskaya Jumalanäidin ikoni - mikä auttaa muokkasi viimeksi: 8. heinäkuuta 2017, tekijä Belsebub korjaan Bogolub.
assessor Barn barndommen begynder bestandig betydning dagbogen dementia depression depressive derfor død egentlig Enten-Eller ethiske faderen fald finde Forfatter-Virksomhed forhold forlovelsen forstaaet fortsætter Frygt Frygt og Bæven H. C. Andersen hende holde homosexualitet hvorledes imidlertid jordrystelsen journal konstitution kristendommen kærlighed kønssygdom lade lidelse lidenskab lige ligesom lægge længe læse mand manio-depressive maniske Menneske Mynster Maade maaske maatte N. F. S. Grundtvigs neppe Nero netop næsten opfattelse optegnelse P. A. Heiberg pathologiske person psykologisk psykose refleksion Regine Regine Olsen religiøse udvikling sandt seer senere sexuelle sidste Sindssvaghed sindssygdom sindstilstand sjælelige skriver stemning stærkt sygdom sygelige synd synes syphilis sætte søge Søren Kierkegaard saadan saaledes tanke tankegang tungsindet tvivl tænker udtryk ulykkelig umiddelbare veed vejen Verden virkelig viser vist ægteskabet øjeblik Aand.
I’m from a small rural community, and ev’rybody who lived in my neighborhood, if you want to call it that, were relatives. We called it “the circle,” and our house was there, my grandmother’s house was there, an aun’ an’ uncle who were childless lived there, and (uh) a couple of aunts an’ uncles who had children. There were five female cousins, an’ in the summertime we hung out together all day long from early until late. In my grandmother’s yard was a maple tree, and the five of us developed that into our apartment building. Each of us had a limb, and [small laugh] the less daring cousins took the lo’er limbs, and I and another cousin a year younger than I always went as far to the top as we could, an’ we– we were kinda derisive of those girls who stayed with the lower limbs. We had front doors an’ back doors. The front door was the — the limb — were the limbs on the front, that were nearest (um) the boxwood hedge. And the grass was all worn away in that area. An’ then the back doorwa–was on the back side of the tree, an’ you could only enter the front an’ exit from the rear. And that had to be done by swinging off a limb that was fairly high off the ground, and (um) my cousin Belinda and I had no problem with that, but the other girls — that was always somethin’ we had to coax them into doin’. But still, you entered the front, you left the rear. We (um) ate our lunches together. When it was lunchtime — an’ our mothers always cooked lunch in the summertime ’cause they didn’ want to be in the hot kitchen at night. So we would just take our (um) — go home, an’ we’d load our plates with all the vegetables an’ the cornbread, an’ get our glasses of milk or ice tea or whatever we were havin’, an’ we would head for somebody’s yard, where we would all sit down an’ eat together. It was just an institution: lunch in somebody’s yard. An’ if you wanted to go home for a second helping– sometimes that was quite a little walk, but it was worth it, because that was our thing, having lunch together, every day. (Um) We gathered at my grandmother’s on Sundays. All my aunts would get those chairs, form a circle. (Uh) One crocheted. (Uh) Most of them just sat an’ talked, an’ we girls hung out for the main part with the women. (Uh) The men would gather around the fish pond, which was in a side yard. It was (um) — it was kind of a rock (um) pond that my granddaddy had, had built. There was a ir’n pipe in the middle, an’ when he went fishin’, he would put his catch in there. Or he caught a mud turtle, he’d put it in there. An’ there it stayed until it was time to kill it an’ cook it, whatever it was. The pipe in the middle had water that sprayed up all the time. There was a locust tree near there, an’ that’s where we girls picked the leaves an’ the thorns to make the doll clothes out o’ the locust. It’s where we always ate the watermelon. We always had to save the rind, an’ we always had to leave some pink on that rind, because my grandmother made watermelon pickles out o’ that rind. I hated the things. I thought they were the worst things I ever put in my mouth. But ever’body else thought watermelon pickles were just a great delicacy. That was also around the time that ev’rybody grew gladiolias [sic] an’ I thought they were the ugliest flower I’d ever laid my eyes on, but ever’body had gladiolias. ‘Course now I’ve come to appreciate the gladiolia, but back then I had absolutely no appreciation for it. It was also where we made (uh) ice cream, (uh) on the front porch. We made ice cream on Sunday afternoons. I had an aunt who worked in the general mercantile business that my family owned, an’ she was only home on Sunday, so she baked all day: homemade rolls an’ cakes. And so, she made cakes an’ we made ice cream, an’ ever’body wan’ed to crank, of course. (Um) That was just a big treat, to get to crank that ice cream. It was jus’ our Sunday afternoon thing, an’ I, I think back on it. All the aunts would sit around an’ they’d talk, an’ they’d smoke. Even if you never saw those ladies smoke, any other time o’ the week. On Sunday afternoon when we all were gathered about in gran- in granny’s yard, they’d have a cigarette. Just a way of relaxing, I suppose. The maple tree’s now gone. In later years, it was thought the maple tree, our apartment building, was shading the house too much an’ causing mildew, so it was removed at some point. And I don’t, to this day, enjoy lookin’ (uh) into that part o’ the yard. …
Yes, the virgin fixation is puzzling. I expect it has something to do with women as property and the importance of verifying lineage. Yes I have a pet theory (hypothesis) that in civilizations where we lived in large numbers and with animals diseases could bounce from people to animals and back again hence all the plagues. In cultures where people were relatively isolated then virginity doesn’t seem to play as big a role. Mind you if you are paying for a wife to raise your children who you see as the primary reason for your existence then not raising someone else’s children may be a prime issue.
xxx/ellauri167.html on line 608: Robert Joseph Shea (February 14, 1933 – March 10, 1994) was an American novelist and former journalist best known as co-author with Robert Anton Wilson of the science fantasy trilogy Illuminatus!. It became a cult success and was later turned into a marathon-length stage show put on at the British National Theatre and elsewhere. In 1986 it won the Prometheus Hall of Fame Award. Shea went on to write several action novels based in exotic historical settings.
xxx/ellauri168.html on line 268: Physical entities such as subatomic particles possess abstract relational properties, such as mass, spin, momentum and charge. But there is nothing about these properties, or in the way particles are arranged in a brain, in terms of which one could deduce what the warmth of fire, the redness of an apple or the bitterness of disappointment feel like. This is known as the hard problem of consciousness. (Again, what's the problem? Kittling brain cells produce feelings. Good things feel good and bad things bad, what else is there to explain? Self consciousness? Nothing but feed7back.)
xxx/ellauri170.html on line 764: Indtil der findes håndfaste forklaringer på universets og livets oprindelse og udvikling, vil konflikten mellem naturvidenskaben og intelligent design-teorien formentlig vare ved. Og sandsynligvis længere tid endnu, for naturvidenskaben kan per definition aldrig bevise, at der ikke eksisterer en skaber, siger Tobias Wang.
xxx/ellauri173.html on line 775: Kabirer (grekiska: Καβειροι, latin: Cabiri) var i grekisk mytologi ett slags lägre gudomligheter eller demoner, vars ursprungliga betydelse det råder stor osäkerhet om. . Oftast tycks de ha uppfattats som den i jorden inneboende, alstrande naturkraftens representanter, och i det beotiska Thebe dyrkades Demeter och Kore som kabiriska gudinnor. De hölls även för mäktiga hjälpare i all nöd, särskilt sjönöd. Deras dyrkan är sannolikt av feniciskt ursprung och namnet kan härledas från det semitiska kabirim, "de mäktiga".
xxx/ellauri178.html on line 198: Riskerade 100 piskrapp och sju års fängelse
xxx/ellauri178.html on line 203: Men när hon polisanmälde våldtäkten blev Paola Schietekat själv anklagad för att ha haft ”utomäktenskapligt sex” och riskerade att dömas till 100 piskrapp och sju års fängelse. Hon valde att fly landet. ”Jag har aldrig varit mer lättad än när de stämplade mitt pass på flygplatsen”, skrev Paola Schietekat.
xxx/ellauri179.html on line 153: The Lady Brett Ashley character is a British, charismatic, and independent woman with a drinking problem. She is the love of Kake's life and she loves him too, but she (and Kake) both see his impotence as a possible obstacle to a relationship as she leads a promiscuous life of romantic adventures. She is waiting to get divorced from the aristocrat from whom she got her title, and then plans to marry Mike Campbell. She is terminally unhappy and always wanting someone else. She falls in love with Romero at the bullfight and becomes his inspiration at the ring.
xxx/ellauri179.html on line 181: Whereas Hemingway wrote passionately about boxing and his own prowess, others, like Dempsey, saw something else. “There were a lot of Americans in Paris and I sparred with a couple, just to be obliging,” the Champ said. “But there was one fellow I wouldn’t mix it with. That was Ernest Hemingway. He was about twenty-five or so and in good shape, and I was getting so I could read people, or anyway men, pretty well. I had this sense that Hemingway, who really thought he could box, would come out of the corner like a madman. To stop him, I would have to hurt him badly, I didn’t want to do that to Hemingway. That’s why I never sparred with him.” Hemingway’s frequent sparring partner and fellow writer Morley Callaghan offered another sobering account of his training partner, saying, “we were two amateur boxers. The difference between us was that Ernie had given time and imagination to boxing; I had actually worked out a lot with good fast college boxers.” I had never seen Mr. Hemingway box, of course. But I will say this: the confidence of mediocre men is a fucking superpower. I have met many versions of this guy. Hell, I’ve sparred with the dude myself.
xxx/ellauri179.html on line 314: “I saw a moving sight the other morning before breakfast in a little hotel where I slept in the dusty fields. The young man of the house had shot a little wolf called coyote in the early morning. The heroic little animal lay on the ground, with his big furry ears, and his clean white teeth, and his jolly cheerful little body, but his brave little life was gone. It made me think how brave all these living things are. Here little coyote was, without any clothes or house or books or money or bonds or anything, with nothing but his own naked self to pay his way with, and risking his life so cheerfully – and losing it – just to see if he could pick up a meal near the hotel. He was doing his coyote-business like a hero, and you must do your boy-business, and I my man-business bravely, too, or else we won’t be worth as much as a little coyote.” (The Letters of William James to Henry James, Little, Brown and Co.: Boston 1926.)
xxx/ellauri179.html on line 330: “now I am a boy … You see why it’s dangerous, don’t you? … Why do we have to go by everyone else’s rules? We’re us … Please understand and love me … I am Peter … You’re my beautiful lovely Catherine.”
xxx/ellauri179.html on line 534: “He said he killed the wrong man and nothing else.”
xxx/ellauri179.html on line 614: What Henry James did or didn’t do with Oliver Wendell Holmes (or anyone else). By Leon Edel Dec 12, 19963:30 AM
xxx/ellauri179.html on line 952: ‘If you’ve ’eard the East a-callin’, you won’t never ’eed naught else.’ Kun olet upottanut melaa Kauko-Idässä, et kuule juuri muuta halua.
xxx/ellauri179.html on line 954: No! you won’t ’eed nothin’ else Ei! et huoli muuta midiä
xxx/ellauri179.html on line 961: Tho’ I walks with fifty ’ousemaids outer Chelsea to the Strand, vaikka 50 piikaa saisin Chelseasta aina joen rannalle,
xxx/ellauri186.html on line 76: In 1847, Beecher became the first pastor of the Plymouth Church in Brooklyn, New York. He soon acquired fame on the lecture circuit for his novel oratorical style in which he employed humor, dialect, and slang. Over the course of his ministry, he developed a theology emphasizing God's love above all else. He also grew interested in social reform, particularly the abolitionist movement. In the years leading up to the Civil War, he raised money to purchase slaves from captivity and to send rifles—nicknamed "Beecher's Bibles"—to abolitionists fighting in Kansas. He toured Europe during the Civil War, speaking in support of the Union. Beecher oli selkeästi Lutherin linjoilla K.S. Laurilan raportoimassa teologis-poliittisessa kiistassa.
xxx/ellauri186.html on line 96: At his best, Beecher represented what remains the most lovable and popular strain of American culture: incurable optimism; can-do enthusiasm; and open-minded, open-hearted pragmatism ... His reputation has been eclipsed by his own success. Mainstream Christianity is so deeply infused with the rhetoric of Christ's love that most Americans can imagine nothing else, and have no appreciation or memory of the revolution wrought by Beecher and his peers.
xxx/ellauri186.html on line 264: Robert Lowell IV (March 1, 1917 – September 12, 1977) was an American poet. He was born into a Boston Brahmin family that could trace its origins back to the Mayflower, yep, just those who only talked to Cod. He really thought he was something else, but he wasn't, just another evil looking guy.
xxx/ellauri186.html on line 445: Yet she must die, else she'll betray more men.
xxx/ellauri186.html on line 742: Many of the things Mohammed wrote down are found within the Judeo-Christian canon: Jesus taught the Scriptures, he healed lepers and men who were born blind, and he raised people from the dead. But, the Gospels and nowhere else in Scripture presents Jesus ever molding clay into sparrows (or other birds, passerine or otherwise) and breathing life into them, causing them to fly away. Where is this material found? Discussing the origin of many pseudo-biblical themes, accounts, and motifs within the Quran, Yehuda D. Nevo (admittedly a Jew, but we got a common enemy here) noted that:
xxx/ellauri193.html on line 36: Kajsa Ollonqvist lät mig läsa den svenska komikern Povel Ramel, i synnerhet hans book Min galna hage. Jag borde läsa den igen, för at komma ihåg vad det var vi fann så lustigt därinne. En av dem var en berättelse som inte var om smuts men slutade med meningen
xxx/ellauri193.html on line 600: Well, first of all, everything can be exaggerated, so calm down a little, Karl Ragnar Gierow. But also there’s a tone here that doesn’t sit well with me. Certainly the literary world has a tendency to calcify—the people who have enough time to write books tend to be from the upper classes, so literature’s concerns and perspectives invariably get narrow without new blood. But those sidebar reassurances that working-class poets aren’t here to ravage and plunder seem nervous and uptight, and not really reassuring to boot. It seems to me that we want a little ravagement and plunder in our literary traditions. Why else would we welcome a stirring new voice, if it didn’t stir us up a little? And if it doesn’t stir us up, is it really a new voice, even if it comes from a place most of us haven’t visited? “To determine an author and his work against the background of his social origin and political environment is, at present, good form,” the speech continues, and that’s OK as far as it goes. But if you’re going to decide that two authors are tied for literary merit, surely we can find some criterion besides their socioeconomic origin stories.
xxx/ellauri193.html on line 764: 467 convicted murderers in 18 prisons (urban and rural) in all 9 provinces of our country, located by the South African Department of Correctional Services (DCS), completed a questionnaire, approved by this department. 392 men and 75 women were interviewed before completing their questionnaires. The latter consisted of questions regarding general information such as age, race group, gender, and length of sentence. The first question focussed on: (1.a.1) What was your motive for committing murder (jealousy, spite, anger, thoughtlessness, money, or anything else - that had to be indicated)? (1.a.2) Were you exposed to violence shortly before committing murder (electronic media, or any other type of violence – that had to be indicated)? (1.b) Which of the following contributing factors played a role in the commitment of the murder (drugs, alcohol, or both)? (1.c) Was the murder premeditated or committed impulsively? The second question focussed on: (2.a) Do you think capital punishment would be a deterrent to committing serious crimes? (2.b) And in your specific case: Do you think capital punishment would have been a deterrent to committing murder? Question three (3) asked: Was the victim known to you? By name, sight, or not at all? Question four was interested in: (4.a) Are you currently involved in a rehabilitation program. And (4.b): If you are currently involved in a rehabilitation program, do you think this program is helpful, and if yes, in which ways? The last question (5) focussed on: Will you murder again? In gaol or after you have been released?
xxx/ellauri200.html on line 424: Uppgifter gjorde gällande att Gustaf V gjorde närmanden mot och hade sexuella förhållanden med män. Mest känt har Kurt Haijbys påstående om en sexuell förbindelse med Gustaf V blivit, vilket efter kungens död gav upphov till den så kallade Haijbyaffären.
xxx/ellauri200.html on line 426: Per Claes Sven Edvard Engdahl, född 25 februari 1909 i Jönköping, död 4 maj 1994 i S:t Petri församling i Malmö, är känd som grundare av Nysvenska rörelsen, vars ledare han förblev till sin död.
xxx/ellauri200.html on line 429: Sven Gunnar Davidson, född 7 juli 1931, död 14 januari 2005, var en svensk ingenjör och högerextrem politiker. Han var mellan 1983 och 1986 ledare för Bevara Sverige Svenskt och satt mellan 1986 och 1988 som vice partiledare i Sverigepartiet. Från 1989 satt Davidson i styrelsen för Sverigedemokraterna.
xxx/ellauri200.html on line 662: or else to strive or to subdue the will Tai muuton olis sama pyrkiikö vaiko alistuu,
xxx/ellauri201.html on line 136: Stig var tidigt engagerad inom vänsterrörelser och -press. Från 1970-talet till omkring 1980-talets mitt var han partipolitiskt aktiv i dåvarande Kommunistiska Arbetarförbundet, numera trotskistiska Socialistiska Partiet, och bidrog fram till 1989 ofta med artiklar till dess tidning Internationalen. Därefter lämnade han partiet utan att säga ens adjö.
xxx/ellauri201.html on line 138: Delar av 1977 tillbringade 91:an Larsson i Eritrea, där han lärde ett kompani av kvinnliga gerillasoldater i den marxistiska Eritreanska befrielsefronten (ELF) att skjuta med granatkastare. Efter att ha drabbats av inflammation i pungarna beslöt han sig för att lämna landet. Väl hemma i Sverige arbetade han som nyhetsgrafiker vid Tidningarnas telegrambyrå (TT) mellan 1977 och 1999.
xxx/ellauri201.html on line 147: Den 19 maj 2012 fick Stig postumt utmärkelsen hedersborgare i Umeå, där han bodde mellan 9 och 21 års ålder. Dom tyckte nämligen att Stig-Erland hade kombinerat det goda berättandet med en orubblig hållning för medmänsklighet, demokrati och kvinnors rätt, utan att slå trumma alltför mycket om socialismen längre.
xxx/ellauri215.html on line 36:
xxx/ellauri215.html on line 137: “A fiction writer’s life is his treasure, his ore, his savings account, his jungle gym,” he wrote. “As long as I am alive, I don’t want somebody else playing on my jungle gym—disturbing my aborted children, quizzing my ex-wife, bugging my present wife, seeking for Judases among my friends, rummaging through yellowing old clippings, quoting in extenso bad reviews I would rather forget, and getting everything slightly wrong.”
xxx/ellauri215.html on line 300: Från år 1996 bidrog hon med sagor och sångtexter i Radiofnatt. Hon har skrivit pjäserna Svansen i vädret (2003) för Å-teatern i Sjundeå, Det var en gång en klockare (2010) inför Sjundeås 550-års jubileum, Primadonnan på Ofeliaberg (2014, för Teater Rampfeber) och Berättelsen om den egendomliga hönan Felicia (2015 för Teater Magnitude). Just nu bearbetar hon pjäsen Stuva styva svansen in i den gamla hönan.
xxx/ellauri215.html on line 442: WEDNESDAY, April 13, 2022 (HealthDay News) -- The more orgasms you have, the more you come to expect. And the reverse is also true, according to a new study of the so-called orgasm gap -- in which men climax far more often than their female partners. Haha of course, when the male comes, its GAME OVER, and it takes just 5 to 40 thrusts! "Our expectations are shaped by our experiences, so when women orgasm less, they will desire and expect to orgasm less," said study author Grace Wetzel, a doctoral student in social psychology at Rutgers University in New Brunswick, N.J. "If women lower their expectations in this way, the more orgasm inequality may perpetuate in relationship," she said in a Rutgers news release. What else is new? How many times female orgasm is mentioned in Talmud?
xxx/ellauri224.html on line 341: What was this book even about??? The "narrator" kept jumping around with what he was talking about, quite a few times I had no idea who was speaking, and what was the point of all the billionaires? They had absolutely nothing to do with the story! It took 104 pages of confusing and pointless narrative for the guy to tell the girl (after 40 years of knowing her, no less) that he wanted to be with her. This might have been one of the most anti-climactic love stories I have ever read. The secondary characters seemed completely irrelevant to the plotline and it appeared that their only function was to take up printable space. The story was unimaginative, lacking in depth, and devoid of anything memorable. The only reason I bothered to finish it was to get one step closer to finishing my goodreads reading challenge, else I would have ditched it at page 20.
xxx/ellauri224.html on line 359: Eliot may often have been deeply unkind – he had vile views on many topics – but he was never stupid, especially about the moral and rational life. Yet in this, as in so much else in the work I shall be considering in this series, he was speaking a brilliant half-truth.
xxx/ellauri225.html on line 271: Several scholars have commented that Le Guin´s writing was influenced by Carl Jung, and specifically by the idea of Jungian archetypes. In particular, the shadow in A Wizard of Earthsea is seen as the Shadow archetype from Jungian psychology, representing Ged´s pride, fear, and desire for power. Le Guin discussed her interpretation of this archetype, and her interest in the dark and repressed parts of the psyche, in a 1974 lecture. She stated elsewhere that she had never read Jung before writing the first Earthsea books. Other archetypes, including the Mother, Animus, and Anima, have also been identified in Le Guin´s writing.
xxx/ellauri225.html on line 374: Recently, chanting Walt Whitman to himself at night—he describes Whitman as “our repressed voice,” a loosener and liberator whose fearlessness embraces every living moment—Bloom brought forth an almost feverish recollection from over 70 years ago. There was a young lady of 17 with lustrous long red hair. They were students at Cornell and took long walks together, picking apples that she would transform into a delicious applejack. And then, as with his mother, Bloom stops. We learn nothing else about the girl, what transpired, did he score, or what this memory meant to him on this restless night. He has already moved on, to his infatuation with Proust’s “privileged moments” and “sudden ecstasies of revelation,” which bring back to Bloom his dead parents whom he misses dearly.
xxx/ellauri225.html on line 429: Important mid-century American poets, such as John Berryman and Robert Lowell, cited Crane as a significant influence. Both poets also wrote about Crane in their poetry. Berryman wrote him one of his famous elegies in The Dream Songs, and Lowell published his "Words for Hart Crane" in Life Studies (1959): "Who asks for me, the Shelley of my age, / must lay his heart out for my bed and board." Lowell thought that Crane was the most important American poet of the generation to come of age in the 1920s, stating that "[Crane] got out more than anybody else ... he somehow got New York City (though an Ohio hick); he was at the center of things in the way that no other poet was." Lowell also described Crane as being "less limited than any other poet of his generation." Talk to the hand, they were both abysmal FAILURES!
xxx/ellauri225.html on line 624: Ådalshändelserna, Skotten i Ådalen, Ådalen (19)31, kallas händelseförloppet kring en arbetskonflikt i Ådalen i mitten av maj 1931, där fem personer sköts ihjäl av militär som stod under polismans befäl. Händelsen delade Sverige i två läger om vems skuld det var att tragedin inträffade, och skillnaden i åsikter märktes tydligt mellan borgerliga och vänsterinriktade tidningar. Händelserna blev centrala för den svenska arbetarrörelsen och anses vara en bidragande orsak till att socialdemokraterna vann valet 1932, vilket blev början på ett 44-årigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Nu är den sagan all gud ske lov!
xxx/ellauri225.html on line 644: Ordet kravall kom till Sverige ungefär samtidigt som arbetarrörelsen. Det antas härstamma från latinets charavallium, vilket i äldre franskans charivalli, använts som en biform till charivari, för larm, oväsen, kattmusik, och anses vara en ljudhärmande ordbildning med nedsättande ton.
xxx/ellauri225.html on line 648: Vid en arbetskonflikt vid Graningekoncernen i Ångermanland tillkallade arbetsgivaren ett sextiotal frivilliga stuveriarbetare för att utföra ekonomiskt viktiga lossnings- och lastningsarbeten. I samband med ett demonstrationståg till det närbelägna Sandviken 13 maj utsattes några av strejkbrytarna för misshandel från kommunistiskt håll och länsstyrelsen rekvirerade polisförstärkning och militär trupp.... .utsattes för stenkastning. Den befälhavande officeren kommenderade då eld mot de framryckande, varvid genom direktskott, vådaskott och rikoschetter fem personer dödades (däribland en ung icke demonstrerande kvinna) och fem sårades.
xxx/ellauri225.html on line 652: Svenska Dagbladet 1931-05-15 refererade händelserna i samma stil:
xxx/ellauri225.html on line 656: Den 19 maj skedde i Stockholm sammanstötningar mellan demonstranter och militär i samband med en kommunistisk manifestation under paroller som ”Ned med mördarregeringen”. Det slutade med fjorton anhållanden, För ”olydigt skriveri” om ådalshändelserna i vänsterpress dömdes sex personer. Inalles utdömdes 3 451 dagars straffarbete eller husarrest. 21 av dem gällde militären, 3 430 av dem gällde arbetarsidan.
xxx/ellauri225.html on line 661: Borgare och en del ledande socialdemokrater "valde," liksom SvD och Nationalencyklopedin att betrakta Ådalshändelserna som en ”kravall”, en sammanstötning mellan en ansvarfull ”polisiär” bevarare av ordningen gentemot en ansvarslös och ”våldsbejakande” anarki.
xxx/ellauri227.html on line 96: Camilla Läckberg har hamnat i ett infekterat ordbråk med sina medägare i Hedda Care. Camilla Läckberg, 45, äger en tredjedel av det kontroversiella vårdbolaget tillsammans med sin ex-PR-konsult Christina Saliva, 45, som också är styrelseordförande, och läkaren Sara Löfgren, 46, som har fått VD i bolaget. (Inte släkt med Lea Lehtisalo.)
xxx/ellauri227.html on line 109: Skuggnobel-stiftelsen bildades 2011 av Tak-Idas sångare Robert Pettersson och barndomskamraten Micke Eriksson. Medlemmarna är fortfarande desamma, liksom det grundläggande konceptet: att sjunga ärliga svenska texter och att inte krångla till det i onödan, utan lita på låtarnas inneboende styrka. Vart jag än går är en sång inspelad av Stiftelsen 2012. År 2013 vann den en Grammis för "Årets låt 2012". Singeln ”Vart jag än går” är i dag tio gånger platina och har streamats över 50 miljoner gånger. Totalt har Stiftelsen streamats 170 miljoner gånger, det mesta av en och samma ensam man. Deras musik är lika inspirerande som denna bild av ett våningshus.
xxx/ellauri227.html on line 194: – Det är en dröm som går i uppfyllelse. Jag och många med mig får något nostalgiskt i blicken när vi pratar om såpor och där väcktes min idé att skapa en såpa i modern tappning, säger Camilla som är uppvuxen med tv-såpor som Rederiet, Skilda världar och Varuhuset.
xxx/ellauri227.html on line 366: Socialdemokraterna, som var djupt missnöjda med och misstänksamma mot Säpo, hade under 1940-talet börjat bygga upp en egen svensk underrättelsetjänst. Deras huvuduppgift var att bekämpa kommunisterna ute på arbetsplatserna.
xxx/ellauri227.html on line 369: Intressant var att textförfattaren, den franske medborgaren Jan Guillou, var aktivt verksam inom Palestinarörelsen i Sverige. Svenska Dagbladet krävde på ledarplats att Guillou skulle landsförvisas.
xxx/ellauri227.html on line 370: I tingsrätten dömdes Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacsson, efter månader av pressande förhör, till ett års fängelse vardera för spioneri.
xxx/ellauri227.html on line 372: Han avtjänade sitt välbetjänta straff i fängelset i Österåker och i det nu nedlagda fängelset på Långholmen i Stockholm.
xxx/ellauri229.html on line 142: (5.) The sweet bond of Christian love and unity will be strengthened. – We shall be often led to think of those dear brothers and sisters in the Lord, here and elsewhere, who agree to join with us in reading those portions. We shall oftener be led to agree on earth, touching something we shall ask of God. (He won´t change his mind, he has already planned all of this ahead. But he likes us to try and twist his arm anyway.) We shall pray over the same promises, mourn over the same confessions, praise God in the same songs, and be nourished by the same words of eternal life. What could be better than that! If one of you has the ears of their nikita fur hat down, then everyone must have them down.
xxx/ellauri229.html on line 156: Someone asked the Rabbit “Is whataboutism always fallacious?“ Here’s my reply: Bringing up someone else’s hypocrisy across cases is not fallacious in and of itself. It’s fallacious if the hypocrisy is irrelevant to their being alt-right.
xxx/ellauri229.html on line 410: Possibly a contentious choice, but Even Madder Aunt Maud sincerely believes in the veracity and vivacity of her companion. She frets, she worries, she loves that stuffed mustalid like one of the family, while everyone else knows it’s just a mangy old no-longer-vital stoat. But then again, to Calvin’s parents’ eyes Hobbes is just a cuddly stuffed tiger.
xxx/ellauri229.html on line 501: This is the beginning for me. The first book that showed me the trip into imagination. Images from it made their way into The Imaginary, both in my words and in, at least one of, Emily Gravett’s illustrations. This book is perfect. I longed for a wolf suit. I longed for supper to still be hot when I got home. Nothing else needs be said.
xxx/ellauri229.html on line 535: It was then, for the first time, that timid voices made them selves heard, Oughtn´t we go back to the old look, but that suggestion was branded as obscurantist, medieval. In the elections of 2520 the Damnwellians and the Relativists came out on top, because their populist line caught on, to wit, that every man should look as he damn well pleased; limitations on looks would be functional only - the district bodybuilding examiner approved designs that were existenceworthy, without concern for anything else. These designs SOPSYPLABD threw on the market in droves. Historians call the period of automorphosis under the Sopsyputer the Age of Centralization, and the years that followed Reempersonalizationalism.
xxx/ellauri229.html on line 546: At the height of the baroque, sex went out of style; only two small parties kept it going-the integrationalists and the separatists. The separatists, averse to all debauchery, felt that it was improper to eat sauerkraut with the same mouth one used to kiss one´s sweetheart. For this a separate, "platonic" mouth was needed, and better yet, a complete set of them, variously designated (for relatives, for friends, and for that special person). The valuing utility above all else, worked in reverse, combining whatever was combinable to simplify the organism and life. The decline of the baroque, typically tending to the extravagant and the grotesque, produced such curious forms as the stoolmaid and the hexus, which resembled a centaur, except that instead of hoofs it had four bare feet with the toes all facing one another: they also called it a syncopant, after a dance in which energetic stamping was the basic step. But the market now was glutted, exhausted. It was hard to come up with a startling new body; people used their natural horns for ear flaps; flap ears-diaphanous and with stigmatic scenes-fanned with their pale pinkness the cheeks of ladies of distinction; there were attempts to walk on supple pseudopodia; meanwhile SOPSYPLABD out of sheer inertia made more and more designs available, though everyone felt that all of this was drawing to a close.
xxx/ellauri232.html on line 110: Redan vid mitten av 1920-talet fanns en flora av teorier om hur detta nya politiska fenomen (dvs fascisterna, inte ännu sverigedemokraterna vid det skedet) skulle förklaras. Tidigt ute var Komintern (den kommunistiska internationalen), som beskrev fascismen som en generell tendens i den europeiska politiken efter första världskrigets slut. Den kommunistiska definitionen var ett kampbegrepp avsett att ge strategisk vägledning i den antifascistiska kampen. Begreppet tenderade att bli liktydigt med alla krafter som stod emot kommunismen. Efter andra världskriget har fascismbegreppet främst blivit en brännmärkande beteckning på företeelser som ifrågasätter rådande liberala konsensus.
xxx/ellauri232.html on line 122: Under de senare årtiondena har flera forskare betonat de idealistiska och antimaterialistiska elementen i fascismen. I stället för att se denna som en reaktionär rörelse har flera forskare betonat dess revolutionära och visionära karaktär. Fascismen skall således närmast ses som en protest mot det sekulära samhällets symboliska ödslighet. Jimmie Åkessons smärta figur i kostym och slips ger oss hopp i de här svåra tiderna där Anders Tegner ses i ylletröja och andra partiers politiker går med kragarna vidöppna.
xxx/ellauri232.html on line 127: I större historiska arbeten som exempelvis Noltes bok och Stanley Paynes A History of Fascism 1919-1945 (1995) finns uppräkningar av element som måste ingå i en minimidefinition av fascism. Nolte nämner antimarxism, antiliberalism, antikonservatism, ledarskapsprincipen, paramilitär organisation och totalitarism. Payne lyfter fram inte mindre än tjugo faktorer som förutsättning för en framgångsrik fascistisk rörelse.
xxx/ellauri232.html on line 139: Som belägg för sin tes lyfter han också fram en valaffisch som Sverigedemokraterna använde i valrörelsen 2010 som visar två små barn i ett sommarlandskap på väg till en idyllisk fiskesjö. Texten på affischen lyder: ”Ge oss Sverige tillbaka”. Det är knappast ett tungt belägg för att Sverigedemokraterna skulle vara fascistiskt.
xxx/ellauri232.html on line 141: Arnstad hävdar att den definition, som han gör av dagens ultranationalistiska rörelser, är ”politisk-ideologisk – inte moralisk”. Detta är vilseledande. När Arnstad går ut i pressen och förklarar att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti är det ofrånkomligt att detta får en moralisk innebörd: Sverigedemokraterna framstår som en inkarnation av ondskan, inte som ett parti som drömmer oförargliga nostalgiska drömmar om ett svunnet Sverige à la Griffin.
xxx/ellauri232.html on line 149: De rörelser som gick under namn av fascism var alltför olika för att sammanfattas i ett begrepp. Den tyske historikern Wolfgang Wipperman har gjort ett försök till tredelning av begreppet. Han talar om den italienska ”normalfascismen”, den tyska ”radikalfascismen” och slutligen den östeuropeiska fascismen. En sådan realtypisk tredelning av fascismbegreppet har en empirisk konkretion och ger en bättre utgångspunkt för forskningen än Griffins tandlösa definition.
xxx/ellauri232.html on line 182: Invandring och integration har blivit så laddade frågor att många forskare undviker att ta sig an dem. En orsak till detta kan härledas till de tre integrationspolitiska maktutredningar som initierades i början av 2000-talet och som förvandlade området till ett politiskt slagfält. I stället för att föra en rationell dialog kring integration kom inflytelserika politiker, journalister och samhällsvetare att bidra till ett debattklimat och kunskapsläge som präglas av generaliserande slutsatser om främlingsfientlighet, utanförskap och rasism. Det är därför inte underligt att Sverige efter flyktingkrisen 2015 har haft svårt att hantera integrationspolitikens utmaningar.
xxx/ellauri232.html on line 184: Hur kommer det sig att Sverige inte hade någon vidare bra strategi för att ta emot det stora antalet flyktingar som kom hit 2015? Nog för att det var unikt många som kom under en kort period men beredskapen var låg och kunskapsbristerna stora. Problemen förvärrades av att när politiker från olika läger då yttrade sig om integrationspolitikens utmaningar spårade samtalen oftast ur. Och så är det fortfarande. Varför är det politiska samtalet om integration och invandring så minerat att dialoger hela tiden stängs ner eller slutar i något slags allmän ödeläggelse? Debatten om de ”apatiska flyktingbarnen” är ett exempel på hur svårt det har varit och fortfarande är att i offentlig debatt hantera frågor som berör invandring. Detsamma gäller diskussioner om ”utsatta områden” och gängkriminalitet bland invandrare. Att dessa frågor är så laddade gör att begåvande forskare i dag undviker att ta sig an centrala frågor som handlar om integration och invandring, fast det ju borde vara tvärtom. Sverige har gått från att vara ett relativt homogent land till att bli mer heterogent. Det innebär självfallet problem och krav på omställningar som måste lösas i dialoger där det är högt till tak och med politisk handlingskraft.
xxx/ellauri232.html on line 212: Våren 2018 stängde Mittuniversitetet tillfälligt intagningen till socionomprogrammet på grund av konflikter på Avdelningen för socialt arbete där Massoud Kamali var professor och han stängdes i september 2018 av från sitt arbete. Anklagelser från studenter handlade bland annat om hierarkier, härskartekniker och social inkompetens och en student uttryckte att utbildningen är så vänstervriden att det hämmar diskussionerna, det är inte okej att tycka vad man vill. I januari 2019 fick han lämna sitt jobb efter att bland annat anklagats för att ha mordhotat rektorn, något som han själv nekade till.
xxx/ellauri232.html on line 214: Westholm, och de forskare som stod på hans sida, betraktade till exempel ojämlikhet och främlingsfientlighet som något som måste beskrivas, definieras och påvisas för att sedan kunna förklaras. Det är ingen tvekan om att det krävs försiktighet och gott omdöme när samhällsvetare skapar och anlägger termer på olika företeelser. Han ansåg också att det var olämpligt att göra antagandet om att förtryck, orättvisor och rasism genomsyrar i stort sett hela samhället, eftersom det bara är just ett antagande och det intressanta är de variationer som kan framträda när teori testas mot empiri. Frågor som måste ställas handlar om varför individer som tillhör en viss inkomstgrupp och kommer från en viss region är mer eller mindre socialt toleranta än de som kommer från ett annat samhällsskikt och region. Månne dom är helt enkelt bara fattiga och dummmare? Och så vidare.
xxx/ellauri232.html on line 216: Kamali och de los Reyes och många forskare som stod på deras sida utgick i sin verksamhet från att xenofobi, invandrarfientlighet och rasism genomsyrar hela samhället och att själva användandet av en term som till exempel ”invandrare” skapar just de orättvisor och utanförskap som bör motverkas. De menar att ”forskningen” därför måste fokusera på hur skillnader ska utjämnas så att kategoriernas betydelse blir meningslösa i framtiden.
xxx/ellauri232.html on line 218: Men hela Kamalis utredning och den verksamhet som bedrevs av hans kolleger i den utredning han fick ta ansvar för bygger på uppdelningar mellan ”vi och dom”. Det handlar hela tiden om vilka som är rasister, om vilka som tillhör gruppen ”vita” eller ”rasifierade”, och så självfallet uppdelningar efter klass och kön. Det är uppenbart att ”vi och dom” är en indelning som bör undvikas enbart i vissa sammanhang, inte i andra. Men det bestäms av forskarnas personliga uppfattningar om hur verkligheten är beskaffad och den präglas av en ideologisk förståelse. Det handlar inte om slutsatser baserade på rigorösa empiriska studier, utvecklade med ambitiösa metoder. Det handlar om åsikter. Det kan ju hända att när man först studerar allt riktigt nogrannt, visar det sig at det inte alls finns några klasser, raser eller kön.
xxx/ellauri233.html on line 57: – Att drömma är ett extremt billigt nöje. Det kostar ingenting att drömma men det kan göra dig rik. Både bildligt talat och i ordets egentliga betydelse.
xxx/ellauri233.html on line 126: Michael Dahlén vill ha en maxad värld med maxade upplevelser och han ville göra ett maxat Sommar för att illustrera sin poäng.
xxx/ellauri233.html on line 150: Ekonomiprofessor Micael Dahlén är säker. Att ha en tro gör människan lyckligare. Vad han själv tror har han inte riktigt bestämt, men han talar gärna om att det finns en välsignelse. En välsignelse som gör att hans egen pappa, mot alla odds, fortfarande är i livet. Var i alla fall. Tror han åtminstone. Borde kolla kanske.
xxx/ellauri233.html on line 186: Stina har många års erfarenhet av mediebranschen som skrivande journalist och redaktör. Stina drivs av en övertygelse att Yoga för dig inspirerar till positiv förändring, bidrar till ökad förståelse mellan människor och därmed gör skillnad i ett större sammanhang.
xxx/ellauri233.html on line 192: Micael blev utbränd 2013, då kroppen sade ifrån på skarpen, det gick så långt att den vägrade lyda honom och han bland annat en tid förlorade rörelseförmågan i sin högra hand och sin slappa kuk. Micael berättar att han i likhet med många andra trott att man måste satsa hundra procent och aldrig ge upp, det gällde både jobb, olika projekt och träning, en inställning som visade sig inte hålla i längden. Han gick sönder på manga ställen. Båda hans föräldrar har haft hjärntumörer, och det är ingenting att undra om.
xxx/ellauri233.html on line 215: LÄS OCKSÅ: Högkänsliga män visar vägen ur en snäv mansroll! Skaffa dej ett känsligare nervsystem! Kanske hittar vi dagens motrörelse någon annanstans. Termen högkänslig personlighet eller HSP myntades av psykologen Elaine Aron på 1990-talet, Hon identifierade något hon kallade för “Sensory Processing Sensitivity (SPS)” som hon menar ligger bakom att 20-30 procent av befolkningen är känsligare för yttre intryck och påverkan. Hon kallade det för att vara högkänslig. Detta har inte med psyket att göra utan beror på att centrala nervsystemet är känsligare hos högkänsliga personer.
xxx/ellauri234.html on line 95: Hennes morfar Jurek Sawka är polack, han är faktiskt en jude som kom till Sverige när han tvingades fly från Polen i slutet av 60-talet. – Den polska antisemitismen är som en slumrande vulkan. 1968–69 vaknade den till liv med en enorm kraft. 30 000 polacker med judisk härkomst tvingades i landsflykt. Omkring 3000 hamnade i Sverige, däribland min mor och jag. Det är en händelse som drastiskt påverkade mitt liv och mitt sätt att se verkligheten och omvärlden, säger han. – Många som känner mig och som läst boken blev förvånade att jag – en dyster skeptiker – samtidigt kan skriva så roligt och med högt tempo.
xxx/ellauri234.html on line 107: Äidinisän kirjan Upplevelser i finska koncentrationsläger (Federativs Forlag, Tukholma, Ruotsi, 1949) kääntämisestä suomeksi on muhinut päässäni lähes parikymmentä vuotta.
xxx/ellauri234.html on line 502: Dear Jack I second what someone else said in their comment, you are a sick person. I’m also 27 & I struggled with depression starting at 13. It’s either a miracle that I’m still alive or I just really suck at killing myself because I had 10 suicide attempts & just as many hospitalizations. Honestly if I had ever heard one of my parents say something like your post it would have broken me beyond repair. What a turd!
xxx/ellauri234.html on line 513: Having a high paying job with everything else in your life going great is terrific.
xxx/ellauri239.html on line 50: Wayne W. Dyer on izehoitopersoona, joka on tullut mainituxi toisaalla esimerkkinä ESFP-persoonallisuudesta. ESFP (extroverted sensing feeling perceiving) is one of the sixteen personality types of the Myers-Briggs Type Inventory (MBTI) test. ESFPs operate from the principle that “all the world’s a stage” — and they want to be the stars. ESFP on realistinen sopeutuja ihmissuhteissa. ESFP on jenkein ja ämmämäisin tyypeistä: öykkäri ketku touho ääliö. Tai positiivisemmin, "Free-spirited and fun-loving people persons" kuten Kinsella. ESFPs are enthusiastic about having new experiences and meeting new people. They are generally warm and adaptable realists who go with the flow. ESFP authors include Tony Robbins, Wayne Dyer, Deepak Chopra, Bill Clinton, and Paulo "Kani" Coelho. Learn more about how ESFPs write somewhere else. Eli tämä paasaus keskittyy vain Wile E. Coyoteen alias Wayne W. Dyeriin.
xxx/ellauri239.html on line 464: EN GRAV TIL TO er den første bog om Selma Falck. Bogens væsentligste personer er beskrevet så fint, at du tror, du kender dem. Selma Falck er en af dem og en dejlig nyskabelse i krimigenren. Holt kan sin krimi og sit sprog. Og forstår at holde sin læser fanget." Nordjyske Stiftstidende, 5 af 6 stjerner.
xxx/ellauri239.html on line 469: "Anne Holt kan sit krimkram. Der er en utrolig tilfredsstillelse ved at gætte med på hendes gåde." Information
xxx/ellauri239.html on line 473: "Anne Holt har med dette første bind i en ny serie for alvor lagt spor ud til endnu en rigtigt spændende række gode krimier. Begyndelsen er under alle omstændigheder forrygende spændende - og som forventet ud fra mine oplevelser med Anne Holts øvrige bøger også rigtigt godt skruet sammen samt velskrevet." Krimifan.dk, 5 af 5 hjerter
xxx/ellauri239.html on line 476: "… en perfekt tilføjelse til og fornyelse af forfatterens lange forfatterskab." Krimisiden.dk
xxx/ellauri239.html on line 757: "Hänvisande till utslaget Nr 8027 av Länsstyrelsen i Nylands län skall vårt minderåriga barn Roopes förnamn vara Bob.
xxx/ellauri250.html on line 176: Alfons Åberg har kommit att bli en av våra mest älskade barnboksfigurer. Gunilla har skrivit 26 berättelser om den lille klurige killen, därtill kommer pekböcker och samlingsvolymer. Böckerna är översatta till ett trettiotal språk och är sedan ett par decennier tillbaka bland de allra mest lånade böckerna på biblioteken runt om i landet. Det är bara Astrid Lindgren som lånats ut mer.
xxx/ellauri250.html on line 197: Pål fick stå tillbaka. En dag hade Gunilla lovat honom dyrt och heligt att de skulle ta sig till biblioteket där det visades film. Pål var i sjuårsåldern då, Boel fyra. På vägen dit kastar sig Boel plötsligt ur vagnen och hamnar i en lerpöl. De får vända hemåt igen. Besvikelsen är tung, och när Pål sen sitter på köksgolvet säger han: ”Jag önskar att Boel var död.” Han var inte ensam därom.
xxx/ellauri250.html on line 215: Raska på, Alfons Åberg och åtskilliga Alfons-böcker presenterar folk som är livligt engagerade. Man ska bygga målbur, ordna kalas, storhandla, göra kojor, uppfinna linbana. Barn som vuxna är igång. Alla har sina projekt. Då faller lätt orden: jag ska bara… (Numera offentligt nyttjad Alfons- replik i riksdagen, vid gudstjänster, på styrelsemöten.) Jo, det är negativt som undanflykt och ursäkt. Men positivt för att… det är så mänskligt. Sådana är vi! Kanske är det rentav människans bästa sida –förmågan att bli entusiastisk, engagerad, skapande? Det kan inte djuren. Utom i brunst. Vi termitaporna är i brunst hela tiden.
xxx/ellauri250.html on line 247: Hur som helst har effektiv altruism slagit igenom på bred front bland världens allra mest välbeställda. Precis till denna grupp riktar sig filosofin. Vilken mångmiljardär vill inte få bekräftelse på att det under täckmanteln av att en vacker dag kunna "ge" ännu mer vore legit med skatteplanering, eller att ständigt eftersträva en större förmögenhet?
xxx/ellauri250.html on line 255: Här ställer cynikern en motfråga: Varför denna lust att framstå som ett helgon - samtidigt som man anlitar dyra konsulter för att ducka skatter? Anar vi här ett mått av narcissism, av maskerad självhävdelse och själviskhet? När får vi se lite mer konkret, personligt engagemang, här och nu, i stället för fluffiga löften?
xxx/ellauri250.html on line 320: «Fysiske smerter er ikke det verste for et menneske å leve med,» sa Altman. «Tro meg, jeg ser det daglig. Ikke døden, heller. Ikke engang frykten for døden.» «Hva er det verste da?» «Ydmykelse. A fratas ære og verdighet. Å avkles, å støtes ut av flokken. Det er den verste straffen, det er å begrave et menneske levende. Og den eneste trøsten er at vedkommende vil gå relativt raskt til grunne.» Mitä vittua? Tyypillistä termiittiapinoiden meemiä. Kaikkein nolointa on olla pyllysilteen porukoiden edessa, kun ne nauravat.
xxx/ellauri250.html on line 336: I Norge kalles det "konstruktiv overtalelse", slik kvinner gjerne forventer av en mann, det ligger tross alt en rollespil mellom kjønnene.
xxx/ellauri250.html on line 338: For hver gang han så henne, gikk det opp for ham at han hadde glemt hvor vakker hun var. Hver gang pikk gikk opp, var det som om han måtte ha et par sekunder for å ta inn all skjønnheten. A la bekreftelsen synke inn. Bekreftelsen på at hun i utvalget av menn som ville ha henne i praksis enhver seende mann av noenlunde heteroseksuell legning- hadde valgt ham. Bekreftelsen på at han var flokklederen, alfahannen, hannen med førsterett til å pare seg med hunnene. Ja, så banalt og vulgært kunne det sies. A være alfahann var ikke noe man aspirerte til, men var født til. Ikke nødvendigvis det enkleste og mest behagelige liv for en mann, men var man kallet, kunne man ikke motsette seg det. Pikken gikk opp.
xxx/ellauri250.html on line 433: True to national character, the Russian's drunk, aggressive, and crude; boasts of Russia’s greatness; insults Estonia (she explains that she’s from Finland); and, while asking her if she’s “selling pussy (her own, not somebody else's),” grabs her between her legs.
xxx/ellauri250.html on line 529: and getting dressed we talk about what else Pukiessa me puhutaan mitä muuta
xxx/ellauri250.html on line 837: Fyra fruar och en man är en dokumentärfilm från 2007 i regi av Nahid Persson. Filmen skildrar iranska familjen Mohammadi som består av Heda, hans fyra fruar och 20 barn. De lever ett komplicerat liv där kvinnorna tävlar om mannens gunst samtidigt som de är besvikna på honom. Hela skaran bär sej åt som djur. En bjässe, fyra tackor och 20 lamm. Och gamla tackan som fött bjässen nån gång. Det här är ingen liknelse utan det är just på pricken hur det är. Apor utan memer är bara djur. Apor med memer är djur som försöker dölja djuriskheten i memerna. Utan att lyckas alls.
xxx/ellauri250.html on line 902: «Ideen om utbytting er plantet av hvite mennesker,» sa Tony. Men begrepet har vist seg nyttig for afrikanske ledere som trenger å peke på en felles fiende for å samle folket bak seg. Helt fra avviklingen av kolonistyrene på sekstitallet har de brukt de hvites skyldfølelse til å skaffe seg selv makt så den virkelige utbyttingen av folket kunne begynne. Den hvites skyldfølelse for å kolonisere Afrika er patetisk. Den virkelige forbrytelsen var å overlate afrikaneren til sin egen morderiske og destruktive natur. Tro meg, Kaja, kongolesere flest har aldri hatt det bedre enn under belgierne. Opprørene hadde aldri noe grunnlag i folkets vilje, men i enkeltpersoners maktbegjær. Små grupperinger som stormet belgiernes hus her ved Kivusjøen fordi husene var så fine at de regnet med å finne noe der som de hadde lyst på. Sånn var det, og sånn er det.»
xxx/ellauri250.html on line 931: Brittiske film på Snömannen ble dårlig mottatt av filmanmelderne i Norge. Både VG, Dagbladet, Aftenposten, Adresseavisen, NRK P3 og Kinomagasinet gav den terningkast to. TV 2s filmanmelder gav den terningkast tre og Filmmagasinet fire. Også filmanmeldere i andre land gav den dårlig mottakelse.
xxx/ellauri250.html on line 937: Harry innser at Bratt har tatt politiets filer uten tillatelse. Han får vite at Bratt leter etter en kobling mellom flere forskjellige saker som handler om savnede personer og en annen sak, fra ni år tidligere, som ble etterforsket av Gert Rafto. Bratt overtaler Harry til å åpne en ny etterforskning av forsvinningen av Sylvia Otterson, som de finner fremdeles i live på gården hennes. Men kort tid etter at de går derfra, halshugger en maskert figur Sylvia. Men senere møter de Sylvias identiske tvilling, Ane. Sylvias kropp er inne i låven hennes, og hodet er plassert på toppen av en snømann. Katrine tror en korrupt forretningsmann Arve Støp er ansvarlig for alle dødsfallene. Harry reiser til Bergen for å undersøke nærmere, og møter Rakels nye kjæreste Mathias, en kirurg.
xxx/ellauri251.html on line 2265: For all things else and all men may renew;
xxx/ellauri255.html on line 507: Saarikoski tulee saunasta. Kristus kun se on laiha. Kuoppa siinä missä muilla rinta. Takapuolta ei lainkaan, käsivarret kuin narut, pää valtava pehko. Bergen Belsenin atleettikerhon puheenjohtaja, Munat kuin kaappikellon puntit, toinen alempana kuin toinen. Kerran Hormian Kotkan saunassa mitattiin munan pituutta. Saarikoski oli sanonut että isoilla miehillä on pieni. Se ja Hormia menivät ensin lauteille, minä jäin pesuhuoneeseen, pistin lämmintä vettä vatiin ja huljuttelin siitintäni siinä. Patukka turposi hiukan, kohentelin sitä vielä pari kertaa kädellä ja menin löylyyn. "Jumalauta", sanoi Saaripää. Minä olin poikaa. Sitten mitattiin, minä voitin kirkkaasti, ja tultiin siihen tulokseen ettei pituus ole tärkeintä ei vaan paxuus.
xxx/ellauri259.html on line 554: Opbygningen af romanen spejler romanens handling gennem en cirkulær struktur med dagenes gentagelser. Det gør indimellem læsningen trættende og ensformig, men på den anden side er det også det, der gør, at man kommer til at opleve Taras frustration i et absurd og ensomt tomgangliv med genfortællinger, hvor hun nærmest kender dagen, før solen går ned. Som læser venter man, som Tara, på, at tingene tager en uventet drejning, fordi romanens plot jo netop bygger på det usandsynlige.
xxx/ellauri259.html on line 556: Fortællingen om Tara er tankevækkende, fordi tiden, der går, det ubestemte og de små detaljer får værdi sammen med verdenens hjemlige, fortrolige mønstre. På et eksistentielt plan skaber det bl.a. indhold i tilværelsen for Tara at skrive dagbogsnotater og adskille de forskellige ”18. novembre” fra hinanden, fordi det giver håb om en fremadskridende tid.
xxx/ellauri259.html on line 558: På indersiden af bogcoveret i ’Om udregning af rumfang’ indikeres det, at dette er første bind af, hvad der formentlig kommer til at være en serie på syv bind i alt. Det bliver spændende at se, om efterfølgeren til ’Om udregning af rumfang’ bliver en tematisk videreførelse, en udregning af noget andet eller om fortællingen om Tara fortsætter.
xxx/ellauri259.html on line 568: For Tara bliver dagene herefter kopier af den dag, den attende november, som hun allerede har lagret i sin erindring. Thomas derimod føler absolut ingen genkendelse. For hende er det gentagelse, når hun ser ham som »en våd skygge ved hegnet«, hvorimod alting for ham er nyt.
xxx/ellauri259.html on line 574: Hvorvidt dette lykkes, skal anmeldelsen ikke røbe, kun at romanens projekt er gennemført med ubønhørlig konsekvens, koncis uhygge og en egen tør intensitet.
xxx/ellauri259.html on line 576: Afslutningsvis kan man spørge, hvad det er, der gør en roman som denne eksistentielt så vigtig midt i en tid, hvor såvel politiske som klimamæssige sammenbrud og katastrofer truer. Jo, Om udregning af rumfang går, på sin egen sindige, stilfærdige måde, hen og bliver en forløsende og forsonlig påmindelse om, hvor udsatte vi i grunden er.
xxx/ellauri259.html on line 582: Sådan spørger Solvej Balles roman, som på én gang betegner en tilbagevenden til alt det største og bedste i hendes æstetiske bestræbelser – og et modigt spring fremad, båret af uendelig taknemmelighed ved det at være til i samme tid som vore medmennesker.
xxx/ellauri261.html on line 310: CUT. Ha, ha! right! to be sure—what the devil else should you keep a shop for?
xxx/ellauri261.html on line 662: I am here to prevent anyone saying the really foolish thing that people often say about Him: 'I'm ready to accept Jesus as a great moral teacher, but I don't accept his claim to be God.' That is the one thing we must not say. A man who was merely a man and said the sort of things Jesus said would not be a great moral teacher. He would either be a lunatic—on the level with the man who says he is a poached egg—or else he would be the Devil of Hell. You must make your choice. Either this man was, and is, the Son of God, or else a madman or something worse. You can shut him up for a fool, you can spit at him and kill him as a demon or you can fall at his feet and call him Lord and God, but let us not come with any patronising nonsense about his being a great human teacher. He has not left that open to us. He did not intend to. ... Now it seems to me obvious that He was neither a lunatic nor a fiend: and consequently, however strange or terrifying or unlikely it may seem, I have to accept the view that He was and is God.
xxx/ellauri280.html on line 383: Jämförelsevis är nutidens Harjunpää välbärgad, snygg och professionell och äger en segelbåt. Både busar och brottsbekämpare går runt stiligt klädda, men snackar både otydligt och ohyfsat med varann. Harjunpää ser ut som en robot med trådar hängandes från öronen. Grabbarna är idel #metoo och incel typer som inte vet ens vad metajobb betyder. Men kvinnorna gör ännu ändå allt rått arbete, tom sparkar skurkarna i arslet. Harjunpääs speciella känslighet är ett ämne för hela poliskårets åtlöje.
xxx/ellauri286.html on line 416: ”Hundparken” är en rakknivsvass uppgörelse med makten över kvinnors kroppar och babyfabriker i öst. Man ska inte bara läsa nyheter, man ska även läsa skönlitteratur eftersom den har förmågan att öppna nya världar. Hennes förra roman, Norma, handlade bland annat om handel med mänskligt hår.
xxx/ellauri286.html on line 419: Kvinnor som donerar sina ägg eller fungerar som surrogatmödrar får väldigt lite betalt om man jämför med vad klinikägarna tjänar. Men eftersom det är svårt att försörja sig på sin lön i Ukraina kan även små summor bli betydelsefulla.
xxx/ellauri295.html on line 100: No, Paavali vietiin sotilasvartiossa räminää pitäen nykyiseen Ras-el-Ainiin. Ainiin, nuo Antipatris-jäännökset tunnetaan nykyhepreaxi nimellä Tel Afek. Afekin taistelun aikana Samulin kertoman mukaan filistealaiset voittivat israelilaisten armeijan ja valloittivat liitonarkin. Jotkut tutkijat kallistuvat siihen, että Samuelin nolot tapahtumat ovat historiallisia, ja jotkut oppineet taipuvat vähemmän. Katso myös raamatullinen minimalismi ja raamatullinen maksimalismi. Näiden osapuolten välinen keskustelu pyörii pääasiassa yhden suuren kysymyksen ympärillä: Salomon ja Daavidin yhdistyneen valtakunnan olemassaolosta tai olemattomuudesta. Erimielisyyksiensä vuoksi minimalisti-maksimalistisille suhteille on ollut ominaista kiihtynyt retoriikka ja toistuvia henkilökohtaisia hyökkäyksiä. What else is new.
xxx/ellauri295.html on line 104: Paavalin vankilaa käyttivät juutalaiset tallina. (Tai sitne oli ortodoxisen pastori Johannexen omia muuliaaseja.) Tallistahan se Jeesuxen pokakin oli lähtenyt. Ympäri käydään yhteen tullaan. What else is new.
xxx/ellauri298.html on line 639: Campbell attended a Grateful Dead concert in 1986, and marveled that "Everyone has just lost themselves in everybody else here!" Campbell died at his home in Honolulu, Hawaii, on October 30, 1987, from complications of esophageal cancer. The works of Arthur Schopenhauer and Friedrich Nietzsche had a profound effect on Campbell's thinking; he quoted their writing frequently. Sinclair's Babbitt did not follow his (Joe's) bliss, while Schopenhauer ans Nietzsche did, enviously watching Joseph hump his best friend's wife. Jung's insights into archetypes were heavily influenced by the Bardo Thodol (also known as The Tibetan Book of the Dead, an interesting tidbit on the side).
xxx/ellauri303.html on line 56: Singer skulle acceptera darwinismen och determinismen om hans far inte hade varit ett fullständigt helgon. Suvaizen epäillä. Ihan sitä kuvaa ei saanut Singerin nuoruudenmuistelmista. Aijaa mutta Iisakki sanookin eremiitin isoloituminen maailmasta ei ole maailmanparannusta vaan oikeastaan egoismia. Izekkyyden ylistystä sekin siis. Nå det är andra bullar det. Puolalaiset hasidit oli Singeristä jotain aivan sui generis, bee's knees, fox's socks, dog's bollocks, cat's pyjamas, something else.
xxx/ellauri303.html on line 80: Ordet Leviatan omnämns även i Rashis kommentarer till Första Moseboken 1:21: "Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter...". Marcus Jastrow översätter ordet "Taninim" med sjöodjur, krokodil eller stor orm. I sina kommentarer skriver Rashi att "enligt legenden refererar detta till Leviatan och hans maka. Gud skapade en manlig och en kvinnlig Leviatan, dödade sedan honan och saltade den åt de rättrådiga, för om Leviatanerna skulle avla av sig skulle världen inte kunna framträda inför dem."
xxx/ellauri303.html on line 152: Jefta var enligt Domarboken i Gamla Testamentet en domare i Israel. Vid en strid mot ammoniterna lovade han, i händelse av seger, att offra den första han mötte vid hemkomsten. När han kom hem var den första han mötte hans dotter. När Jefta får se henne sliter han sina kläder över att behöva offra sin enda dotter. Dottern säger till sin far att om han gett ett löfte till Herren måste han hålla det, men ber om en frist på två månader "så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru" (Domarboken 11:37, Bibel 2000). Efter två månader kommer hon tillbaks och Jefta gör då med henne "i enlighet med sitt löfte" (Domarboken 11:39).
xxx/ellauri303.html on line 157: Att Jefta skulle frambringa ett människooffer till Gud kan tyckas strida mot den mosaiska lagen och därför har teologer varierande tolkningar om detta. Vissa menar att offret bestod i att Jeftas dotter vigdes till celibat i Herrens tjänst. Haha. Öde som är värre än döden. Andra menar att offret inte behagade Gud men att Gud tillät det i alla fall; Johannes Chrysostomos menar att Gud tillät Jefta att döda sin dotter för att visa konsekvensen av obetänksamma löften och därmed förhindra framtida sådana. Andra menar att händelsen är ett exempel på det moraliska förfall som Israel befann sig i vid den tiden. Varför nämner ingen Abraham, eller den där modern av Jukolan veljexet i Makkabéerna? Vad hette Jeftas dotter förresten? Typiskt att ingen bryr sig.
xxx/ellauri304.html on line 258: Oy, Amerike, un bol'she nye tchevo! Oy, America, and nothing else!
xxx/ellauri304.html on line 482: And remember this: a great hero needs and deserves a great recognizable villain. That is what was wrong with a movie called “Remo Williams: the Adventure Begins,” which was based on my Destroyer book series. In the Bond movies, 007 confronts people who want to nuke London or steal all the gold in Fort Knox etc. etc. My guy, Remo Williams went up against some mope who was selling cheap rifles to the government…and no one gave a damn. Great heroes need great villains; otherwise they just look silly. The AI monster made of garbage in Remo vanha vainooja, now that was something else.
xxx/ellauri304.html on line 592: Scene by scene construction. It’s not one long narrative that never ends. Not usually, not any more. Instead, the story stops, starts again somewhere else, stops, starts again. These scenes are like chapter breaks, except more frequent. This is all copied from movies. How sad.
xxx/ellauri304.html on line 601: Finally, a large percentage of novels today are written in restricted third person viewpoint. In other words, in each individual scene, the author works through only one person’s head. Anybody else in the scene, except the major player at that moment, is made to live by his actions and his words, but not by you — as author — getting into his head and telling us what he’s thinking. (Obviously, by the way, private eye novels are in some way illustrative of this rule because most PI’s are written first person since it’s impossible to get into another character’s thoughts and feelings except by showing him cavorting on your literary stage.)
xxx/ellauri306.html on line 668: GALAHAD: Is there someone else up there we could talk to?
xxx/ellauri312.html on line 85: Säg att du flyttar från Finland till Stockholm med en jämförelsevis hög lön på 5 000 euro och besparingar på 50 000 euro. Hurdana möjligheter har du att köpa en bostadsrätt någorlunda centralt?
xxx/ellauri312.html on line 357: Einstein had three children. The oldest was a daughter named Lieserl. She was unknown to the world at large until a trove of early letters between Einstein and his first wife Mileva were discovered in 1986. These mentioned a daughter, born in around 1902 before Einstein and Mileva married. The fate of the child is unknown, and it is likely she was given over to someone else to raise. She disappears from history at that point, and she probably died very young. Einstein never mentioned her to anyone and does not appear to have ever laid eyes on her. He just got laid by Milena.
xxx/ellauri314.html on line 51: Grundkostnaden för deltagandet är 200 kr, men du är varmt välkommen att betala mer eller mindre, efter din förmåga. Du kan betala per Swish på plats eller per faktura. Maria Niemi föreläser om Meditation för den som har “svårt” att meditera, och om Mindfulness och ekopsykologi. Maria är legitimerad psykoterapeut med affektfokuserad psykodynamisk inriktning (läs mer här om psykoterapiformen som Maria erbjuder) och har flerårig erfarenhet som mindfulnessinstruktör (MBSR – läs mer här). Hon är även docent och forskare på Karolinska Institutet. Hon sitter med i styrelsen för den Svenska Lärarföreningen för Mindfulnessbaserade Program, MBTA Sweden.
xxx/ellauri314.html on line 160: Ett klassiskt argument mot religion är att den inte längre behövs eftersom naturvetenskapen ger bättre svar på frågor om hur världen är beskaffad. Mozzarella skriver mycket om förhållandet mellan tro och vetenskap i boken, men poängterar att tro för henne inte om huruvida Gud existerar som en varelse i världen eller inte. Det är nog at hen kan få sin stjärt i varje apas hjärta. Vi vet ju från en till svensk käring i Gamla Stan: kärleken bor i både stjärt och hjärta. Tro på mej, säger Jesus I korsningen mittemot universitetsapoteket. Usko minua.
xxx/ellauri314.html on line 162: Jag tycker hemskt mycket om ritualer, att man får börja med att bekänna sina synder och få förlåtelse. Orden ”förbarma dig” är väldigt vackra. Och så känns det bra att lämna kyrkan med en välsignelse. Trosbekännelsen har hon däremot svårt för, eftersom den känns som ett kontrakt som man förväntas skriva under. Hon vill ha priset utan att betala priset.
xxx/ellauri314.html on line 171: – Ja, det blir mer allvar med ens liv då, och det tycker jag inte är så dåligt. Det är bra att vara medveten om att man kan ställa andras krav på sig själv, och om man inte lever upp till dem har man en skuld som man helt enkelt inte behöver betala. För man får tro att förlåtelsen
xxx/ellauri314.html on line 343: