ellauri025.html on line 561: Nog är det mera svenska kvar i boken än tjeckiska i Ivanas.
ellauri031.html on line 30: Zwilgmeyer er kjent for sine fortellinger for barn, men skrev også bøker for et voksent publikum. Hun slo gjennom med boken Vi børn i 1890. Hun var blant de første forfatterne som skildre miljø og en hverdag norske barn kunne kjenne seg igjen i, og var en av de viktigste forfatterne i norsk gullalder for barne- og ungdomslitteratur sammen med blant annet Barbra Ring.
ellauri031.html on line 54: För en flickhistoria är den här boken otroligt känslokall. Inger tänker fara igen till Myrdal om sommaren, men bara för att dom hade många körsbärsträd.
ellauri031.html on line 64: Den här boken är nästan lika elak och ful som Jean Jacques Rousseaus Julia. Nästa rackartyg handlar om småfisk som hon försöker sälja til en barsk fru, förklädd till en fattig kvinna. Grannarna till frun som har gräl med henne är glada och inviterar in den lilla baddaren. Det finns ingen som helst intrig i boken, bara dessa osammanhängande rackartyg. Så tröttsamt.
ellauri031.html on line 118: Låtom oss ha en annan tankerunda på det hela. Månne inte Dittes plan har varit at lära norska barn en läxa: lilla yrhättan är ett dåligt exempel, alla hennes rackartyg är saker som barn inte ska göra? Antagligen. Men på samma tid är de här lika säkert genuina barndomsminnen, och Ditten var väl just en sådan liten skit. Det är inte alldeles klart at läxan går hem, då Ditten inte får tillräckligt stryk, men det kan tänkas vara en plus för boken. Kanske den här boken är intressant ändå när allt kommer omkring. Men riktigt tycka om Y kan man inte, nehej. Nä-hä.
ellauri053.html on line 1267: ‘Leda på en svan’ (published in 1924) är en av W. B. Yeaz’ populäraste dikter. Dikten som lite otypiskt för Yeaz är en sonett, berättar om hur en grekisk tjej Leda blir tvungen till sex med guden Zeus, som har förklätt sig till en svan. Så här är Leda på en svan och några anmärkningar mot en analys på den här fascinerande och gåtfulla dikten. Anm.: Jästen vill säga att anglosaxerna är svanen här som liksom tsarens tvåhuviga örn försöker få den irländska mön öppna psalmboken som hon håller i sin famn.
ellauri147.html on line 529: Carl-Erikillä oli nesessääri, varmaan mammalta. Carl-Erik oli mammanpoika, kuten Isak Singerkin. Ne olivat kumpikin honteloita punatukkaisia mammanpoikia. Moniosainen Nordiska familjeboken meni perintönä Margaretalle, josta sen förbi Jöns Erik. Nu kyllä mäkin vähän mietin sitä, mutten ottanut. Liian paljon osia.
ellauri152.html on line 532: Haman var enligt Esters bok namnet på en furste som under Ahasverus/Xerxes regering försökte utrota judarna i Persiska riket. I bibelboken kallas han en "agagit", det vill säga avkomling av Agag, en kung av judarnas fiende Amalek.
ellauri155.html on line 438: En annan Avimelek var enligt Domarbokens nionde kapitel en av Gideons 70 söner, och israelernas domare. För att tillskansa sig makten efter sin far lejde han en hop folk med vilkas hjälp han vid ett enda tillfälle dräpte alla sina bröder utom den yngste, Jotam, som hade gömt sig. Efter denna seger utropades Avimelek till kung av invånarna i Shekem och Bet Millo. Efter bara några år uppstod konflikt mellan invånarna i Shekem och deras kung, vilket ledde till att staden ödelades.
ellauri226.html on line 203: Så kom boken om Evanders omkomna dotter i bilolycka - och allt rasade. Hustru och andra dottern rasade. Evander var en fruntimmerskarl och familjen kom i tredje hand för honom - efter "skapandet" och "äventyren". Söp på bra i skymundan gjorde han också. (Vi är alla i stort sett sett likadana.)
ellauri238.html on line 604: Ja samanlainen nenäpäiväpelle Pena oli kuin Esa Saarinen. Lauloi Dipolissa M.A. Nummisen Uuno Kailaan runoon säveltämän tangon Olen verkon silmässä kala, vaikkei osannut laulaa sen vertaakaan kuin Esa, yhtä vähän ize asiassa kuin minä. Täys puukorva siis. Dipolin humalainen nuori yleisö tietysti hurrasi tangokuningas Saarikoskelle, joka suosiosta intoutuneena vetäisi kappaleensa toisen kerran ja keikkui lavalla raakkumassa, kunnes yleisökin kyllästyi. Mixnää pöllöydet on niin samanlaisia joka jonnella? Penakin kerskui että puolisnellmannina se on mukana bokenissa jossain alanootissa. Kai tää on taas sitä genreä. Erilaisia tarinoita on vain muutama.
ellauri245.html on line 381: hun tydelig på at bokens komplott var 100% fiksjon. Boken hadde ikke grobunn i
ellauri246.html on line 98: Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smör- Istut rekoolissa yxin sylissä muistikirja, smörgari, kässäri ja piippu.
ellauri300.html on line 417: Jasiå, hon var ambitiös. Hade hon förverkligat sina egna ambitioner? Den här boken kostade fem cent. Och vad fanns det mer för böcker? En som handlade om Ohios järnvägshistoria, en annan som handlade om hur man lyckas i kärlek och arbete. Den kanske vore något för mig, Ja, hur lyckas man egentligen? Boken kostade
ellauri300.html on line 603: tidigt har de alla satt upp ett mål för sig som de har velat uppnå." Luria slog genast ihop boken. Vad ville jag uppnå? Jag studerade juridik utan att ha begåvning för det-varför studerade jag inte något som verkligen intresserade mig? Men vad då? Jag läste gärna om forskningsexpeditioner men jag kunde sannerligen inte ha blivit någon Roald Amundsen eller Sven Hedin. Min sanna längtan stod till sinnesro: en bra hustru, nöjda barn, en mjuk stol, en bekväm soffa. Jag har varit sjukligt slö sedan barndomen, det är nästan som om jag inte hade vilat tillräckligt i en tidigare inkarnation. Kanske det är därför jag vill göra slut pä allt - sä att jag äntligen får sova.
ellauri300.html on line 607: Luria reste sig för att gå och lämnade kvar boken på bordet. Medi stod vid kassan för att betala var det någon som tog tag i ambågen på honom - det var den unga kvinnan som torkade borden. Hon tänkte ge honom boken. Han sa: "Ni kanske vill läsa den. Jag är färdig med den."
ellauri300.html on line 608: "Vad heter den? Hur man lyckas i kärlek och arbete. Nej, tack ska ni ha, jag har inte tid att läsa." Och hon lämnade tillbaka boken. Pärmen hade blivit fuktig av hennes händer. Han såg henne gå tillbaka till borden med sin disktrasa och hon hade ett sorgset uttryck i ansiktet. Hon behöde inga böcker. Böcker kunde inte hjälpa henne. Luria slogs av tanken at den kvinnan på sätt och vis hade ett mål här i livet - att inte ha något mål utan att ta dagen som den kom.
ellauri300.html on line 780: Vad är det som är kladdigt i matteboken?
ellauri300.html on line 814: Och när alla nedtecknade berättelser om profeten Elisas liv och verksamhet slutligen sammanställdes 300 år senare (2 Kungaboken skrevs under den babyloniska fångenskapen på 500-talet) var det självklart att denna uppseendeväckande händelse också togs med. mvh, Thor-Leif Strindberg.
ellauri301.html on line 461: Tredje Moseboken 19:29 plus kontexti:
ellauri308.html on line 510: Det skildras i nya boken ”G - som i gärningsman”.
ellauri308.html on line 513: I boken framkommer det att Staffan Hildebrand ofta umgicks med unga pojkar i sitt hem och lockade dem med löften om filmroller och utlandsresor.
ellauri318.html on line 58: En del recensenter tycker att filmen är lite rörig och att den saknar vissa delar från boken filmen bygger på.
ellauri327.html on line 284: Engvall bokdebuterade år 2008 med boken 14 år till salu. Boken handlar om en vanlig småstadstjej vid namn Tessan som efter en våldtäkt börjar sälja sex för att få bekräftelse och dämpa sin svåra ångest. Boken 14 år till salu var en av Sveriges mest sålda 2010. Den belönades 2010 med priset Platinabocken på Bokmässan i Göteborg för mer än 100 000 sålda exemplar.
ellauri365.html on line 493: Efter att våren 1896 rest i Karl XII:s spår till Konstantinopel, Bender, Poltava, Moskva och Sankt Petersburg satte Heidenstam igång med nästa projekt, boken Karolinerna i två delar om den svenske krigarkungen och hans armé. På sommaren 1896 tog han kontakt med sin förläggare Karl Otto Bonnier och begärde 16 000 kronor, ett belopp som Bonnier ansåg vara "fabelaktigt stort" och som motsvarar närmare 1 miljon kronor i 2006 års penningvärde. Boken blev dock en stor framgång och sålde i olika upplagor över 120 000 exemplar. I boken följer Heidenstam dumma bögen Karl XII:s fälttåg i öster, slaget vid Poltava och flykten till Konstantinopel.
ellauri365.html on line 496: I boken Birgitta skildras Birgitta som en hänsynslös kvinna som sviker sin familj och vänner för att nå sina mål. Tydligen ansåg han att porträttet av Birgitta låg nära honom själv för när han skickade ett exemplar till författaren Axel Lundegård skrev han i den: "Porträtt av författaren som gumma". När boken publicerades på våren 1901 fick även den ett blandat mottagande.
ellauri365.html on line 498: Beställningsboken Svenskarns och deras hövdingar blev en platt text, där inte bara fantasin saknas utan även Heidenstams goda humör, hans lekfullhet och ibland överraskande fräckhet. Boken blev Heidenstams sista berättande prosaverk, och efter Nya dikter var hans offentliga författarskap i princip avslutat. Gustaf Fröding och August Strindberg var tidvis goda vänner till Heidenstam, men relationerna till både Fröding och Strindberg gick dock i vågor då de inte bara var kreativa kollegor utan också konkurrenter med olika bakgrund och livsåskådning.
ellauri365.html on line 594: Elisabet Gyllenkrok, som var 13 år äldre än Verner, vistades i flera omgångar som ett slags sällskapsdam i änkefriherrinnan Didrica Beata Sophia Rütterskjölds, f. v. Vegesack hem. Denna dam (1802—84) var Verner von Heidenstams mormor, och han hyste för Betty »en hängivenhet utan gräns», efter vad han själv berättar i memoarboken. Det var under de täta besöken hos mormodern, som Verner von Heidenstam lärde känna Betty Gyllenkrok. I sina brev till henne anslår han stundom en ton av Don Juan, men en tanke på åldersskillnaden och en blick på Betty Gyllenkroks konterfej skingrar alla misstankar om någon häftigare passion. Eller hur? Stavningsfelen är redan uppenbara. Fantastiskt illa stavat för en pojke. Vernerin piirustuxet oli kehnoja. Entä runot? Selasin läpi kokoelman Dikter: aika heikkoja, täynnä klischeitä.
ellauri386.html on line 251: Det handlar om Richard, en hyfsat framgångsrik Helsingfors-författare som gift sig tidigt med sin tonårskärlek och redan vid trettiofem verkar ha nått sitt livs kulmen. På en förlagsfest träffar han den nästan femton år äldre Paula. De inleder en affär som är mysig och hemtrevlig snarare än passionerad – de ligger inte ens med varandra, men läser gärna tidningen i sängen tillsammans över en kanna presskaffe. Så går det som det går, och bokens andra halva skildrar den besvärliga övergångsfasen då en ny bonusfamilj ska bildas. ((huåååh)) Gäsp.
ellauri447.html on line 319: Huvudpersonen – boken är skriven i jagform- drivs av den förföriska tron på möjligheten att förändra världen. Som vi vet är det inte möjligt. I hans fall är det socialismens läror som symboliserar det nya medan fadern med sin stränga kristna tro får stå som representant för en föråldrad världsbild. Nuförtiden förhåller det sig igen tvärtom.
ellauri447.html on line 321: Boken utvecklar sig till ett komplicerat uppgörelseförsök med auktoriteter och förtryck. I grund och botten springer dessa försök ändå ur samma psykologiska behov. Nämligen behovet att profilera sig själv i förhållande till fadern. Men trots att boken alltså på ett plan handlar om (misslyckat) fadersuppror visar den en irriterande övertro på det patriarkala.
ellauri447.html on line 325: Vad som tillför romanen dess djup är Mörnes beskrivning av huvudpersonens hopplösa kamp att överbygga klyftan mellan politisk teori och praktik, men också skildringen av den svåra dragkampen mellan individualism och kollektivism, egoism och självuppoffring, trygghet och frihet. Mörne paddlar med andra ord ut på svindlande djupa filosofiska farvatten. Uppe i skitbäcken utan paddla. Men han gör det med hål i kanoten. Tonen är pretentiös och det etiska imperativet, som kunnat vara bokens intressantaste sida, blir urvattnat och då och då direkt patetiskt. Till detta bidrar också språket, som ibland, speciellt då det skall vara högstämt blir klichémässigt och underligt adertonhundratalsaktigt.
xxx/ellauri027.html on line 882: Pethrus författade böcker och sånger med religiöst tema. Hans psalmer är publicerade i pingströrelsens egen psalmbok Segertoner. Segertoner 1930 utgavs under hans redaktörskap och ett 20-tal av hans egna psalmer finns med i den första utgåvan. Hans mest kända psalm Löftena kunna ej svika är spridd över stora delar i världen och den finns också med i den svenska psalmboken och numera även i Katolska kyrkan i Sveriges psalmbok.
xxx/ellauri116.html on line 339: Cheferna är en novellbok av den peruanska författaren Mario Vargas Llosa, utgiven 1959. Det är en samling av sex noveller som leds av den som ger sitt namn till verket. Det var den första boken som publicerades av författaren, som då var 23 år gammal; Det är samtidigt hans enda novellbok. Han tilldelades Leopoldo Alas-priset (1958) i Spanien. Med detta arbete började berättelsen om Vargas Llosa formellt, som 2010 tilldelades Nobelpriset i litteratur.
xxx/ellauri123.html on line 101: Bröderna går varje dag en rond i fabriken. Stort som smått antecknas i Rondboken.
xxx/ellauri123.html on line 106: Vidare i Rondboken:
xxx/ellauri193.html on line 581: Olof Edvin Verner “Eyvind” Jonsson tog sig som författare namnet Eyvind Johnsson vilket subtilt hånades av bland annat vännen och kollegan Vilhelm Moberg. Eyvind Johnson debuterade med en diktsamling för att sedan ge ut sina två första romaner som behandlar den norrländska landsbygden medan hans tredje roman utspelar sig i Paris där han bodde vid författandet av boken. Under sin litterära karriär gick han från småstadsskildringar till att testa sig fram med bland annat radikal kulturkritik och primitivism. Därefter gick han med raka steg mot sitt genombrott genom att med modern berättarstil med bland annat inre monologer beskriva erfarenheter från sin ungdom. Dessa böcker anses ofta vara hans mest framstående verk även om han skrev en lång rad andra böcker efter dem.
xxx/ellauri227.html on line 167: Förra året så uttryckte Camilla Läckberg en hel del oro inför sitt nästa boksläpp, då hon helt och håller bytt genre. Nya boken En bur av guld var dock inget som behövde oroa Läckberg, då hämndromanen blev en av år 2019:s bäst sålda böcker. Varje år som går är hon närmare en flopp!
xxx/ellauri227.html on line 169: – Jag har undvikit att skriva om sex i tio böcker. Jag har bara gjort det väldigt lätt för mig att släcka lampan och sen måste man tänka på resten. Men själva grundorsaken till vad som hindrat mig är att det varit genant och pinsamt och jag kan se min mamma framför mig läsa min böcker, säger Camilla Läckberg i tv-programmet och fortsätter. Den nya genren varit mycket utmanade för henne att göra det bra, för att det är svårt att skriva om sex på ett bra sätt. Men första boken blev succé, vilket ledde till en andra bok i samma genre.
xxx/ellauri227.html on line 188: Artisten Ulf Lundells bok ”Vardagar 2”, fick stor uppmärksamhet så fort den lanserades, då Lundell frispråkigt och ofiltrerat sågade andra kändisar i boken, i samma anda som i första boken. En av de som fallit offer för Lundells båda böcker är författaren Camilla Läckberg, som i det senaste verket kallas ”litterär komposthög”.
xxx/ellauri227.html on line 608: Unge Arn har samlag med en ung kvinna och en tid senare även med hennes syster, utan att veta att detta likställs med incest i västgötalagen. Hans bot blir att i 20 års tid göra tjänst som korsriddare i det Heliga landet. Och där slutar boken. Fortsättning följer.
xxx/ellauri227.html on line 610: Månne tror nu någon att detta bara är Coq Rouge i ringbrynja. Mycket sant, så enkelt är det, Arn har typiska hamiltonska drag, framför allt då i sin fulländade behärskning av våldets olika tekniker. Bara den som läst Hamilton-sviten slarvigt kan känneteckna dem som ”action”. De består till större delen av beskrivningar, berättelser, förklaringar, diskussioner, etc. I den nya boken har Guillou gått vidare på den vägen. Ja, Jan är tamme fan en långtråkig jamare, det kan man inte neka.
xxx/ellauri230.html on line 656: Chrysanthemums entered American horticulture in 1798 when Colonel John Stevens imported a cultivated variety known as 'Dark Purple' from England. The introduction was part of an effort to grow attractions within Elysian Fields in Hoboken, New Jersey. Hoboken, NJ is nowadays considered the world hub of chrysanthemum cultivation by some westerners.
xxx/ellauri233.html on line 179: Tulikohan siitä novellista valmista? Wikisivuilla "Micaelin" viimeinen kyhhäys olis vuodelta 2011. Mitä se on häärännyt tässä välissä? Mixi Hobla on kaivanut sen naftaliinista? Samanlainen hörhelö se on vielä vaikka kohta miehen iässä. No ei, sen kv. sivut vaan laahaa jäljessä, ruozixi se on jatkanut hääräilyä netissä. En liten bok om lycka utkom år 2020. I boken försöker författaren ge svar på frågan vad som gör oss lyckliga, genom att peka på resultaten från sin egen och andras forskning på området. Dessutom får läsaren 13 konkreta tips vilka kan få oss att trivas bättre med våra liv. De handlar huvudsakligen om skumtomtar. Recensenten beskriver Dahlen: "det är som att han ser sitt eget liv som ett psykologiskt experiment".
xxx/ellauri233.html on line 188: Micael Dahlen – jo det är Dahlen utan accent numera – är aktuell med boken ”En liten bok om lycka” på Volante, där han vänder och vrider på begreppet lycka för att se vad vi kan göra för att bli lite lyckligare. Han är en förespråkare för "både och" istället för "antingen eller" och menar att det är viktigt att unna sig. I boken nämner han sin gammelmorfar som började varje dag med en bit choklad och levde till han blev 93 år. Det blev 33968 chokladbitar totalt. Men Micael slår också ett slag för att röra på sig och sova mindre.
xxx/ellauri233.html on line 194: Träning har han skrivit om tidigare i boken ”Stark kuk” som kom ut på samma förlag hösten 2019. Han äter lite nyttigt lite onyttigt men huvudsakligen skumtomtar. Han är riktigt introvert. Jag har haft jättesvårt att vara mig själv och har brottats med det i många år så hårt jag har fått svarta naglar.
xxx/ellauri233.html on line 197: att vara snällare mot mig själv, något Micael även tar upp i boken om lycka. Var snäll mot honom och köp boken, den är mycket liten, du kan kolla bilderna om inget annat.
xxx/ellauri234.html on line 94: Hennes morfar Jurek Sawka är polack, han är faktiskt en jude som kom till Sverige när han tvingades fly från Polen i slutet av 60-talet. – Den polska antisemitismen är som en slumrande vulkan. 1968–69 vaknade den till liv med en enorm kraft. 30 000 polacker med judisk härkomst tvingades i landsflykt. Omkring 3000 hamnade i Sverige, däribland min mor och jag. Det är en händelse som drastiskt påverkade mitt liv och mitt sätt att se verkligheten och omvärlden, säger han. – Många som känner mig och som läst boken blev förvånade att jag – en dyster skeptiker – samtidigt kan skriva så roligt och med högt tempo.
xxx/ellauri250.html on line 195: Gunilla och hennes första man Loa Andersson, som precis som Gunilla var journalist, fick sonen Pål 1969. Två år senare debuterade Gunilla med sin första bok, Mias pappa flyttar. Och året därpå kommer den första Alfons-boken, Godnatt Alfons Åberg. Samma år föds deras andra barn, dottern Boel. Som till en början är så stillsam, så olik Pål. För hon var hjärnskadad.
xxx/ellauri250.html on line 211: – Han stod vid det öppna fönstret i ateljén på Sveavägen och tittade ut mot Observatorieparken mitt över gatan. Där höll en del missbrukare till vid den här tiden. Han såg dem och sa: ”De får leva, men inte jag”. Det var bittert. Orättvist! sade Mame just som storkusinerna i boken Listigt, Alfons Åberg.
xxx/ellauri250.html on line 239: Har du ett blödande hjärta - gör då karriär som bankir eller börsmäklare, i stället för att ägna vå ditt liv åt att jobba som vårdare, läkare eller direkt inom hjälparbete. Det lukrativa, möjligen etiskt tvivelaktiga jobbet du gör skulle ju hur som helst ha utförts av "någon annan", eventuellt mindre givmild person. Förträng eventuella samvetskval, se till att tjäna storkovan. Använd sedan ditt kapital (eller intäkter i alla fall) för att rädda världen, eller åtminstone så många liv som plånboken tillåter. Vem vet: sen kan du känna dig en smula som Oskar Schindler.
xxx/ellauri303.html on line 81: Ordet Leviatan omnämns även i Rashis kommentarer till Första Moseboken 1:21: "Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter...". Marcus Jastrow översätter ordet "Taninim" med sjöodjur, krokodil eller stor orm. I sina kommentarer skriver Rashi att "enligt legenden refererar detta till Leviatan och hans maka. Gud skapade en manlig och en kvinnlig Leviatan, dödade sedan honan och saltade den åt de rättrådiga, för om Leviatanerna skulle avla av sig skulle världen inte kunna framträda inför dem."
xxx/ellauri303.html on line 153: Jefta var enligt Domarboken i Gamla Testamentet en domare i Israel. Vid en strid mot ammoniterna lovade han, i händelse av seger, att offra den första han mötte vid hemkomsten. När han kom hem var den första han mötte hans dotter. När Jefta får se henne sliter han sina kläder över att behöva offra sin enda dotter. Dottern säger till sin far att om han gett ett löfte till Herren måste han hålla det, men ber om en frist på två månader "så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru" (Domarboken 11:37, Bibel 2000). Efter två månader kommer hon tillbaks och Jefta gör då med henne "i enlighet med sitt löfte" (Domarboken 11:39).
xxx/ellauri312.html on line 71: Vid hemkomsten till Folkhems­sverige väntade sig Cervenka en stor kontrast. I stället kände han igen sig. ”I Stockholms innerstad trängdes Teslor, Maseratis och Land Rovers med stressade ynglingar i för korta kostymer, mockaskor utan strumpor och klockor för ett par årslöner på handleden. Nya miljardärer jag aldrig hört talas om tidigare tycktes poppa fram på daglig basis. Överallt pratades det aktier, kryptovalutor och startups”, skriver Cervenka i boken.
xxx/ellauri312.html on line 375: ”vuxet innehåll”. I motsazen, min ukrainska förläggare berättade att hennes mamma blivit arg och sagt ”varför kan du inte ge ut normala böcker?”. Men när mamman sedan fick läsa den hade hon sagt ”varför har du inte gett mig den här boken tidigare, den verkar ju jätteintressant!", säger Liv och skrattar gott. Man har rätt att hata någon och man måste få tycka det är äckligt med manslem som luktar sursill!
xxx/ellauri314.html on line 160: Ett klassiskt argument mot religion är att den inte längre behövs eftersom naturvetenskapen ger bättre svar på frågor om hur världen är beskaffad. Mozzarella skriver mycket om förhållandet mellan tro och vetenskap i boken, men poängterar att tro för henne inte om huruvida Gud existerar som en varelse i världen eller inte. Det är nog at hen kan få sin stjärt i varje apas hjärta. Vi vet ju från en till svensk käring i Gamla Stan: kärleken bor i både stjärt och hjärta. Tro på mej, säger Jesus I korsningen mittemot universitetsapoteket. Usko minua.
xxx/ellauri314.html on line 174: Men sonen Jesus tycker jag inte värst om. Jesus var en sektledare som inte ens tillät lärjungarna att ta farväl av sina familjer, och han förbannade ett fikonträd bara för att han verkade vara på dåligt humör. Bibeln är fascinerande läsning. Men under arbetet med den här boken slogs jag av hur lynnig och krävande Jesus är. Han är ju en liten drama queen. Korsfästning var ju inget vidare den tiden. Han hade gjort sig skyldig till det i alla fall. Jag antar att jag löser det genom att tänka att om Gud blir människa får han också en människas svagheter. Han måste ju gå på toa och säkert hade han nattliga ejakulationer med. Med vem, det får vi kanske aldrig veta. Gud själv har väl ingen kuk, det är säkert därför den heliga anden finns där som tredje man.
xxx/ellauri376.html on line 72: Den viktigaste orsaken till att Midsommardansen väckte en sådan uppståndelse torde vara stilblandningen: de kristna kretsarnas religiösa känslor sårades av att romanen i en gäckande predikan, framförd av en berusad man, blandar in låga och folkliga uttryck. Ärkebiskop Martti Simojoki anklagade boken för att vara omoralisk. Han ansåg att den var anstötlig och sårade den religiösa känslan. Men Jag, Olle och Pensé är i alla fall Hasse Viggs betydligaste alster. Jag väntar med spänning hur översättaren klarar den odödliga sazen "Kiskoin kusen kyllästämällä kyrvällä urheasti kitkerään loppuun saakka."
xxx/ellauri417.html on line 552: Med stor spenning og forventning gikk jeg inn i ARK-butikken på Trondheim Torg en fredag i slutten av oktober. Hele uken hadde jeg sett frem til dette, å kunne gå inn i en bokhandel og kjøpe Knausgård sin nye bok. Det høres kanskje ikke så spesielt ut, men det er ikke ofte man har slike opplevelser innenfor litteraturens verden, til det er det alltid altfor mange bøker som burde blitt lest for lenge siden. De sitrende følelsene ga meg en glede i seg selv, og nå i etterkant er det denne hendelsen, de forventningsfulle skrittene bort til nyhetshyllen i ARK-butikken, som vil være mitt beste minne knyttet til denne boken. Til selve lesingen er det knyttet langt mindre gledesfulle minner. Det er en lang bok Knausgård har utgitt. Altfor lang. Bare ett år etter den nesten 700-sider lange Morgenstjerne kommer en bok på nesten 800-sider. Imponerende, kan man fort tenke, men det er det overhodet ikke. For selv om Ulvene fra evighetens skog er lang, er den på ingen måte omfattende. I løpet av første 400-sidene skjer det nærmest ingenting. Vi følger den 19-år gamle Syvert gjennom noen ørkesløse uker i en Sørlandsby på slutten av 80-tallet. Han er nettopp kommet hjem fra militærtjeneste, og bruker dagene til å spille fotball, loke rundt på eiendommen, lage middag, henge med venner, gå på byen. Et helt vanlig ungdomsliv, fylt av helt vanlige ungdomstanker. Banalt og uinteressant, slik det skal være. Men hvorfor skrive om det i over 400-sider? Hvorfor utbrodere i hver minste detalj hva denne vanlige, altså selvsentrerte og korttenkte, ungdommen foretar seg i løpet av en dag? Den ekstreme hverdagsrealismen vi kjenner så godt fra Knausgårds tidligere verk, med sin langsomme dveling omkring ubetydelige gjøremål og suggererende nyanserikdom i skildringen av hverdagslige hendelser er tatt i en ennu mer banal og uinteressant retning i denne boken. Der vi tidligere har kjent oss igjen i Karl Oves opplevelser og følelser, blitt overrasket av hans tanker og refleksjoner, latt oss imponere av den språklige rikdommen og de skarpe beskrivelsene, er det stort sett bare kjedsommelig selvfølgeligheter formidlet gjennom en livløs prosa som kommer ut av den 19-år gamle Syvert. Det er så banalt og omfattende på samme tid at det nærmer seg det parodiske, hvis det ikke allerede har tippet over. Rundt s. 420 kommer det heldigvis et vendepunkt. Plutselig befinner vi oss i Russland, i hodet til en småkriminell lastebilsjåfør. Hoppet i rom og tid er så voldsomt at man nesten blir litt lammet, hva skjedde egentlig nå? Men nå kommer endelig de 400 sidene med livløs prosa til sin rette, for her, inne i hodet til en erfaren lastebilsjåfør ute på en forblåst og hvitkledd russisk motorvei, fortsetter Knausgård i nøyaktig samme stil og tone. Dette skaper en uventet nærhet til et menneske som i utgangspunktet er så langt borte fra meg og mitt. Litteraturens magiske potensial blir med andre ord virkelig realisert. Endelig lever teksten, lettelsen og gleden er enorm og følger meg utover kvelden. Den nesten delen av boken utspiller seg i Russland, vekslende mellom ulike karakterer og stemmer, men hovedsakelig befinner vi oss i hodet til en middelaldrende biologiprofessor i Moskva. Hennes refleksjoner og menneskemøter åpner opp boken, slipper inn lys fra både evolusjonsteorien og den russiske kulturhistorien. Mange spennende tanker og situasjoner, formidlet gjennom en karakter jeg har langt mer sympati og forståelse for - til tross for at hun befinner seg i en helt annen verden enn min egen. I det siste partiet møtes disse to karakterene, i et kokvarmt Moskva preget av den samme feberaktige tåken som preget miljøet i Morgenstjernen. Vi er med andre ord tilbake i den realistiske, mystiske og spennende apokalypse verdenen vi forlot i forrige bok. La oss håpe Knausgård starter her neste gang.
xxx/ellauri417.html on line 570: Snark!!! Tyvärr jättetråkig och fick käääämpa för att ta mig igenom vad som kändes som världens längsta bok. Besvikelse efter morgonstjärnan:( 2/5 är kanske lite väl hårt, men kan inte med att ge högre när halva boken handlar om svampars biologi. Vad kan vara jätteträkigare än det? Apsex är sååå mycket interssantare.
xxx/ellauri417.html on line 622: Nej, nej, nej! Jag vill säga att jag då och då leker med tanken om att ändra mitt betyg för "Morgonstjärnan". Så jah bestämde mig för att läsa del två men fasen vad besviken jag blev! Alltså Knausgård är så duktig på att skriva karaktärer men dramaturgin får han jobba på! Den här boken var en besvikelse, men eftersom jag hatar mig själv så kommer jag säkert läsa del tre!!
xxx/ellauri417.html on line 634: alltså 2,5 typ? lyssnade på den, bra uppläsare iaf! och jag tycker inte egentligen att knausgård skriver dåligt men den är så jäääääääävla mycket alldeles för lång. det var så mycket som hände som jag tänkte att han skrev för att det skulle ha nån betydelse senare i boken, men icke! så mkt som inte leder någonstans. o då känner jag lite snark på att knausgård känner sig så himla viktig, att han inte bara kan skriva hela den här historien i en bok utan måste dra ut på den i sjuttielva stycken. skärpning. dock! kom jag på nu. det är ett stycke nånstans i andra halvan av boken som handlade om träd som gjorde mkt starkt intryck på mig. tänkt på det flera gånger sen jag lyssnade på det. det ska han väl ändå ha. och också: kommer jag sluta mitt i serien? nejjj
xxx/ellauri417.html on line 646: Blev mycket frustrerad av den här boken. Den var nästan 800 sidor, och merparten av det var alldagliga betraktelser från först en 19-årig norrman och sedan en 40-årig ryska. Det var bara VARDAG, och inget som drev på handlingen. Det var först alldeles i slutet (kanske de sista 100 sidorna) som man fick veta hur de två huvudpersonerna hörde ihop, och bara de senaste 30 sidorna som Knausgård kopplade boken till det övergripande temat för bokserien. Näst intill outhärdligt att vänta på upplösningen och ärligt talat en besvikelse när den kom. Kände mig som en preteen under Karl-Ove när han har svårighet att ejakulera. Det kändes som en efterhandskonstruktion att den skulle vara del av ett större narrativ.
xxx/ellauri440.html on line 274: Med snart var Gunnel åter på villostigar, hon var på glid utåt. Hon borde ha gått på knä i sin bönevrå med öppen bibel I famnen. När psalmbokens pärmar är öppna bör man sjunga. Men det gjorde inte hon. Nöjen, herrbekanta, kläder och dyl. "vågade" teman diskuterades mellan sömmerskorna. Mellan de troende blev det bara skvaller och förtal. Men sånt är affärslivet, man måste vara dubbel för at komma någon vart.
xxx/ellauri440.html on line 284: Till slut fick Gunnel och Linnea ett litet evangelistrum nånstans bakom Guds rumpa. Fögeståndaren och hans pille välkomnade evangelistinnorna. Han var en äldre broder. Någon bestämd lön voro de inte garanterade, bara slak predikantkuk då och då. Det blev ingenting av det, och de fick resa hem. (Klart att den här boken är en autobiografi.) Det var underbart att få så här stå framför spisen och koka käk åt Elna, som gjorde de tyngre sysslorna.
65