ellauri039.html on line 774: John Galsworthy OM (/ˈɡɔːlzwɜːrði/; 14 August 1867 – 31 January 1933) was an English novelist and playwright. Notable works include The Forsyte Saga (1906–1921) and its sequels, A Modern Comedy and End of the Chapter. He won the Nobel Prize in Literature in 1932.
ellauri039.html on line 776: The Forsyte Saga, first published under that title in 1922, is a series of three novels and two interludes published between 1906 and 1921 by Nobel Prize–winning English author John Galsworthy. They chronicle the vicissitudes of the leading members of a large, upper-middle-class English family, similar to Galsworthy´s family. Only a few generations removed from their farmer ancestors, the family members are keenly aware of their status as "new money". The main character, Soames Forsyte, sees himself as a "man of property" by virtue of his ability to accumulate material possessions – but this does not succeed in bringing him pleasure.
ellauri039.html on line 780: Forsyten taru meni telkassa sarjana 70-luvulla. Soames oli siinä epämiellyttävä kuikelo. Ize kirjassa oli muistaaxeni se Galsworthyn alter ego, rivo vanha turso, paljon ellottavampi. Howards End menee Netflixissä nyt 20-luvulla. Katoin molemmat leffana ennenkuin luin kirjan. Se saattaa todistaa näistä koomikoista jotakin.
ellauri191.html on line 626: "for his distinguished art of narration, which takes its highest form in Forsyte_Saga" title="The Forsyte Saga">The Forsyte Saga"
ellauri248.html on line 312:
  • GALSWORTHY, John, Forsytein taru. 1. WSOY, 1976 - CHECK
    ellauri248.html on line 313:
  • GALSWORTHY, John, Forsytein taru. 2. WSOY, 1976 - CHECK
    ellauri437.html on line 45: Indoktrineringsexempel: Forsytesagan, Skolböcker, Sound of Music, TV-Aktuellt, Dagens Nyheter, Statistisk ärsbok, Blomsterkataloger, Börsnoteringar, Damtidningar o.s.v.
    ellauri437.html on line 61: Men så småningom begrep jag att "västindoktrinering" i betydelsen västerifrån importerad politisk propaganda bara är en yttring av den indoktrinering som bedrivs i Sverige, och att många yttringar som inte vid första anblicken ser så politiska ut har minst lika stor betydelse när det gäller "att säkra samhällets fortbestånd". Den klassöverslätande indoktrinering som bedrivs i skolböckerna, i följetongerna, i "Forsytesagan", i riksdagen, i arkitekturen, i det politiska språket hör i hög grad hit, likaså den kommersiella indoktrinering som i synnerhet reklamen bedriver, den "egendomsindoktrinering" som återfinns i Tio Guds bud eller som bedrivs i familjens sköte. Alla dessa former av indoktrinering är inte samhällsbevarande på samma påtagliga sätt, och några av dem äger endast indirekt politisk relevans. Men jag tror man kan påstå att de alla låter sig inordnas under en mera allmän beteckning: borgerlig indoktrinering. Säkert finns det många exempel att hämta ur studenternas kursböcker, ur partiernas program liksom ur vetenskapliga avhandlingar och exklusiva konstyttringar, men jag har alltså föredragit att uppsöka TV-program, skolböcker, tidningar, lagtexter, psalmer, populärkultur av alla slag (eller nästan av alla slag: serierna, popmusiken och barnböckerna har jag tyvärr inte hunnit fördjupa mig i).
    8